Älskade husbilsskrutten, Stockholms helg och nya verktyg

Tänk att det kan göra sån stor skillnad när man får lite sol. Hela jag blir lyckligare och piggare. Fast just idag sprudlar jag kanske inte av energi men det är helt självförvållat. För jag satt uppe och kollade eurovision ända fram till klockan var ett i natt. Så när klockan ringde 05:00 kändes det segt.

Jag tyckte det var kul att något så annorlunda som Israels bidrag gick och vann men jag hejade på Österrike. Gustav satt med till chipsen tog slut men Linnéa och Emil var kvar till slutet. Micke sov ganska gott halva programmet. Emil är hemma och hälsar på. Det är så skönt att få pyssla om honom lite.

Jag börjar återhämta mig på riktigt nu och här om dagen gav jag mig till och med ut på en cykeltur.

Det gick över förväntan. Det är härligt att känna vinden i håret. Älskar när det går fort. Den största skillnaden var att jag för första gången på över ett år faktiskt fick en liten kick av att träna. Det har helt uteblivit de gånger jag försökt under den här tiden som jag varit utmattad.

Igår hämtade jag hem min älskade skrutt husbil. Tanken är att jag ska städa ur henne idag, om jag orkar förstås med tanke på hur lite sömn jag fått i natt. För mig är husbilen frihet och vila.  

 

I torsdag var jag ledig och vi grejade ute hela dagen

Micke byggde klart växthuset och vi fick upp paviljongen

som jag grejade och gjorde fint i.

Förra helgen var jag till Stockholm.

1998 bildades en maillista för mammor med barn födda 1998, på en sida som hete Kanalen. Under åren har det skickats en ofantlig massa mail och vi har lärt känna varandra riktigt bra. Vi har träffats några gånger. Så nu i helgen firade vi 20 år tillsammans! De här mammorna är verkligen ett helt fantastiskt gäng. Vi har följt varandra genom gråt och skatt alla dessa år. Många av dessa anser jag som mina bästa vänner.

 

Innan jag åkte hem på söndagen passade jag på att också träffa en barndomsvän. Så himla gott att se henne <3

Hela våren slog ut medan jag var i Stockholm.

Det var skönt att resa bort just den helgen och tänka på något annat för det var också årsdagen för Magnus bortgång. Ljuset ute och lövsprickningen för mig tillbaka till den där dagen då allt förändrades och inget skulle någonsin bli som förut igen.

Nu blev mitt liv ett väldigt bra liv ändå men sorgen finns alltid Saknaden kommer aldrig försvinna. 

Jag är ändå så tacksam över det liv jag har skapat mig. Jag mår inte alltid så bra och det här sista året har varit väldigt tufft. Jag har precis nu i dagarna jobbat på ABC i ett helt år. Nytt jobb, nya tider, nya kollegor, ny vardag, barn som flyttat hemifrån och lägg sen där till underfunktion i sköldkörteln så har ni mitt senaste år.

Det har varit så himla tufft och jag har under den här tiden inte alls varit snäll mot mig själv utan pressat mig väldigt hårt ända in i en utmattning och depression också.

Fast nu vandrar jag på min nya väg i alla fall. Det kommer att ta tid och det är det jag måste låta det få göra. Jag måste ta bort stress i mitt liv. Många som blir utmattade blir det på grund av för hög arbetsbelastning. Det har jag egentligen inte om jag inte är överambitiös och det är det jag är. Jag ger inte bara 110% på jobbet jag ger 150% och det måste ju räcka med 110 faktiskt.

Jag vet att när jag är uppe i varv så kan jag köra på hur mycket som helst. Det får jag inte göra och har satt upp lite reglar. När jag kommer från jobbet ska jag alltid vila, varva ner i 30 minuter innan jag tar tag i sånt som måste göras. Det har hjälpt mig väldigt mycket. Jag måste hitta mina verktyg som får mitt liv att fungera. Jag står i kö för en ADHD utredning och det har jag gjort i över 3 år och jag hoppas det snart ska vara min tur. För även om jag läst väldigt mycket om hur man hanterar sig själv när man har dessa svårigheter så skulle det vara väldigt bra att få hjälp med de sista verktygen. Hur man gör för att inte köra på tills man kraschar. Hur man på ett smart sätt kan hushålla med energin utan att bli rastlös och stressad. Hur man dämpar sitt driv utan att känna sig hämmad i det man vill.

Sen behöver jag bara vara med de mina. Det finns inget som jag blir så glad av och som jag känner så mycket kärlek av som min familj.

Ibland undrar jag om det är normalt att älska så mycket som jag gör. Ända sen hon föddes min Ellie blir jag alldeles rörd av hennes existens. När hon säger mormor och kryper upp i mitt knä får jag alltid en tår i mitt öga

Jag var faktiskt ledig på Valborg och 1 maj.

Så det blev en liten tur till hembygdsgården med Ellie och Lizette.