Hashimoto och en resa framåt

För ett år sen delade jag den här bild på Facebook. 

Tåget fick symbolisera hur jag kände mig då. Jag var uppsagd från mitt jobb och visste inget om min framtid och vart jag skulle i livet. Jag var väldigt orolig att det inte skulle komma några nya tåg för mig utan att jag skulle bli kvar på perrongen för alltid. 

Jag blev inte kvar där utan det kom ett nytt tåg till mig också. Ett väldigt bra tåg. Jag fick ett nytt jobba som var roligt, spännande och utmanande. Under maj månad fick även Micke annat jobba och kom hem till Sverige och jobbade. Livet kändes helt perfekt!

Hela juni var det fullt upp med nya jobbet, student för Lollo och Vätternrundorna, halvan och helan. Jag mådde väldigt bra och har inte känt mig så stark på flera år. Jag gjorde också två fantastiska prestationer på mina Vätternrundor. Tider jag bara kunnat drömma om. Halvvättern på 6 timmar och 42 minuter och helvättern på 14 timmar och 47 minuter.

Efter det var jag så klart sliten men det blev inte så mycket återhämtning då jag inte hade någon semester att ta ut utan skulle jobba i fatt det jag varit ledig. 

Midsommar kom och vi ordnade med fest som vi brukar. På midsommardagen vaknade jag inte bara bakfull utan jag hade fått blåsor i hela min mun. Jag visste att det var stressblåsor och att jag nu fick lov att lugna ner mig lite.

Eftersom jag tränat hårt in för Vätternrundorna skulle juli få bli min träningsfria månad och det blev den. Det nya jobbet tog hårt på mig under sommaren. Det var väldigt stressig och att vara ny och vilja göra sitt bästa var också tufft. 

När träningen skulle igång igen i augusti kände jag att jag inte riktigt orkade. Jag blev mer och mer frustrerad men kämpade på med att promenera i alla fall.

Jag har svårt med förändringar så det nya jobbet tog väldigt mycket energi och jag vill göra allt rätt, så jag fokuserade hårt. Det var väldigt jobbigt att gå från ett jobb som man kunde på sina fem fingrar till något som var helt nytt. Av någon anledning som helt saknade verklighetsförankring fick jag för mig att jag inte gjorde något bra jobb. Trotts att alla verkade nöjda med mig. En orsak till det, var såklart att min avdelning genomgick en stor förändring. Halva avdelningen skulle läggas ner och jag fick vara kvar trotts att jag bara hade ett vikariat medan andra som dock jobbade med annat blev omplacerade. Jag kände väldigt mycket av hur illa de tyckte om att jag fick vara kvar. En av dem uttalade till och med det direkt till mig när vi satt och fika.

Hjärnspöket började dra igång på riktigt och jag kände inte riktigt igen mig själv. I huvudet kom tankar om hur värdelös och dålig jag är. Hur tjock, fet och ful. Jag fick en känsla av att jag inte gjorde något bra jobb och att de när som helst skulle avslöja att jag var en bluff , att hela mitt liv var en stor bluff.

I mitten av september fick jag ett rött märka på mitt ben. Jag var till doktorn som efter många om och med konstaterade att jag fått Borrelia. Jag fick behandling för detta.

Jag bestämde att jag behövde lite semester och att åka i slutet av november. Då gick min bil sönder så jag hade pengar till någon resa. Jag kände mig mer och mer bitter över det och när vi kom till november kontaktade jag vårdcentralen via hemsidan. Där jag skrev och berättade. De bad mig då ringa och då blev det inget mer för det var ju just av den anledningen jag skrivit från början att jag inte orkade förklara hur jag mådde i telefon.

Jag kände inte igen mig själv alls och började på riktigt gå på högvarv. Jag började städa. Jag städade över allt, rensade skåp och garderober. Fixade och trixade tills jag på kvällen stöp i säng för att sen gå upp klockan 05:00 och åka till jobbet. Jag började känna igen lite grejer från när jag var deprimerad för 7 år sen. Fast jag var ju inte så trött på morgonen som jag var då och det fick liksom vara min måttstock. Så länge jag inte är så trött är det ingen fara. Jag började sova dåligt, somnade lätt men vaknade av att hjärtat rusade.

Jag brukar gå ner mig lite när mörkret kommer så det var nog bara min vanliga november nedstämdhet. Dessutom borde det inte bli så illa i år eftersom jag faktiskt varit nere sen i juni. Det vänder snart intalade jag mig själv och gav hela tiden mig själv dåligt samvete för att jag inte fick till träningen. Jag måste ju vara en väldigt svag människa som inte fixar att jobba heltid för uppenbarligen gör jag ju inte det. 

December kom och jag jobbade som vanligt, jag har inte så många lediga dagar. Alla lediga dagar som jag hade var planerade till att julpynta, köpa julklappar och handla julmat. Jag tyckte verkligen om att julpynta i år, det var verkligen mysigt.

Jag jobbade julafton sen var vi till barnens farmor och på juldagen hade jag tagit en semesterdag och bjudit hit alla de mina. 19 stycken blev vi. Dagen var hur mysig som helst och jag hade verkligen lagt ner mig själ i den. Fast det enda jag tänkte på när alla åkt hem var att min syster varit uppe på min toa och där var det damm på golvet. Hur jävla dåligt av mig, att inte städat toan ordentligt. Hur mycket jag än försökte intala mig själv att hon inte bryr sig om sånt. Så fortsatte hjärnspöket att ge sig på mig. Dessutom hade Gustav blivit väldigt besviken över sin julklapp så inte ens en bra jul till mina barn kunde jag ju fixa. Hur mycket jag än talade om för mig själv att jag inte kunnat göra mer inför den här julen. Jag hade fått till allt samtidigt som jag jobbat. Så hade jag ju inte lyckats utan var den sämsta mamman som finns. 

På annandagen orkade jag inget mer. Jag grät hela dagen, det fanns inget kvar av mig men jag tvingade mig själv ut på en promenad. Fast jag var så trött så tårarna rann. Jag insåg att jag måste söka hjälp, det här går inte! Jag var så himla yr i mitt huvud och jag har svårt att fokusera synen. Huvudvärk var enda dag. Fast starkast av allt var känslan av att vara helt oduglig, otillräcklig och ångest som gjorde mig illamående. Jag kollade med vårdcentralen men de hade inga tider förrän i slutet av januari. Så jag provade appen min doktor i stället.

Jag fick hjälp där och doktorn konstaterade ganska snabbt att jag var deprimerad. Jag ville att de skulle ta ett sköldkörtelprov på mig också. För min mamma har haft besvär av det och mina symptom kan stämma in på både depression och struma.

Jag fick börja med antidepressiv medicin men sköldkörtelprovet var inte helt bra. Doktorn ville ta om provet om en månad för det fanns en risk för att jag håller på att insjukna i en sköldkörtelsjukdom.

Nu har jag tagit om provet och också fått svar. Jag har en sjukdom som heter Hashimoto. Det är en autoimmun sjukdom som gör att kroppens egna immunförsvar bildar antikroppar som bryter ner sköldkörteln. Det är klart jag hoppades på att det inte skulle vara något fel på mig men jag har ända sen i somras känt att något är fel, väldigt fel. Det var skönt att få konstaterat att jag inte är lat som inte orkar träna utan jag orkar inte det just nu.

Om jag ska medicinera vet jag inte än, en remiss till endokrinamotagningen i Karlstad är skickad nu. Det jag själv kan göra är att äta antiinflammatorisk kost och det håller jag just nu på att läsa in mig på.

Jag har fått mitt liv tillbaka känns det som, även om jag inte mår bra alls så vet jag varför och kan också vara lite snällare mot mig själv. Jag förstår att det är hormonerna i kroppen som gör att jag inte känner mig som mig själv och att jag inte orkar ens det jag vill.

Jag har valt att inte sjukskriva mig från jobbet men har tagit en veckas semester vilket jag verkligen behöver. Det är klart att det kommer ta tid och jag kommer nog inte bli frisk på en gång eller jag kommer i och för sig aldrig bli frisk för det finns inget botemedel mot sjukdomen. Fast den går att lindra. Eftersom den är autoimmun precis som min psoriasis så går den i skov alltså man kan vara i princip frisk i perioder. Nu har jag äntligen lite framtids hopp.

När jag läste symtomen på Hashimoto så grät jag. Förutom allt som stämde in på mitt psyke så stämde till och med att man kan få inflammation i senan i handleden som jag haft. Det är så mycket som fått en förklaring nu.      

Jag kommer fixa detta, jag kommer igen och jag ska ha tillbaka till mitt liv!   

Så nu börjar nästa resa den som ska ska göra mig frisk! 

Semester, tro och gitarrspel

När jag slutar idag går jag på 6 dagars semester!! Jag minns inte när jag var i sånt behov av att få vara ledig sist. Jag har tagit semester för att vila och inget annat. En solresa hade suttit fint men nu får det räcka med att bara vara ledig.

Jag känner mig lite piggare men jag har fått höja dosen på min medicin och det är en underbar känsla att vilja något mer än att sova.

En sak som jag vill just nu det är att greja hemma. Minns förra våren när jag önskade att jag skulle få en lust fyllt känsla för att greja i mitt hem. För då behövdes det verkligen städas.

Det behövs det inte just nu kan jag säga. För jag älskar att greja just nu. Fast i stället önskar jag att jag skulle få en lust fyllt känsla för att träna. Jag kanske ska lita på att den också kommer tillbaka med tiden. På bilden ser nu hur det blev när mina nya sovrumsgardiner kom på plats.

 

En sak som jag ska göra när jag nu är ledig är att åka på loppis! Det tycker jag är väldigt roligt, speciellt om man kan göra fynd 

Detta är mitt senaste auktionsfynd, jag var lite orolig att den inte skulle gå och få fin igen men det gick. Liljan heter denna och är för mig en sån där dyr sak jag aldrig skulle köpa till fullpris.

 

I tisdags var jag och Lizette på stor seans med Terry Evens från det Okända.

Som den skeptiker jag är tycker jag det var intressant. Jag vill tro, för det skulle vara så enkelt och skönt att göra det. Fast mycket i min natur är alldeles realistisk för att kunna tro. Jag vill ha bevis och det är ju verkligen det man inte kan få.

 

Tro är en svår och stor fråga för mig, ja det är ju det för de flesta. För det är ju det man krigar om ute i världen så jämför man med det, så är kanske min tro inte en så stor fråga egentligen. I och med att människor söker trötts i tron och ofta hittar den där så spelar det kanske inte så stor roll om det är hittipå eller sanning. För i det fallet har ju tron gjort sin uppgift och tröstat.

 

När jag kom upp på morgonen på hjärtansdagen

Låg den här på bänken i köket från min Linnéa. Jag blev helt rörd till tårar. Älskade ungen min <3  

Och den här älskade ungen spelar för sin mamma ibland. Jag älskar ljudet från en akustisk gitarr. Jag tror att det beror på att mamma spelade för oss under vår uppväxt. 

Så har den här tjejen varit och hälsat på!

 Vilken cooling va?

 

Utlåst, gitarr inköp och en guldfärgad lampfot

Vissa dagar är bättre än andra och idag är definitivt en bättre dag än igår. Gårdagen kommer nämligen gå till historien. Jag ska ta det från början. Det var -16°C så ca 10 minuter innan jag skulle åka till jobbet gick jag ut och startade bilen. När jag sen kom ut för att åka och väntade mig en varm och härlig bil så var det troligen varm men det vet jag inte säkert för den var låst. Jag fick inte panik då utan sprang in och hämtade extra nyckeln men det hjälpt inte. Då tänkte jag att batteriet kanske var slut i nyckeln men problemet var att jag inte fick isär den. Jag ringde hysteriskt till Micke som är i Stockholm, för han kan säkert göra jättemycket från där han är. Efter väldigt många om och med och facetime samtal lyckades jag byta batteri..... men det hjälpte inte heller!!! Bilen stod där och gick och var låst. Jag ringde till mitt jobb och där hade vi en kollega sjuk så min arbetskompis var helt själv. Då fick jag panik, för jag vet hur mycket det är på morgonen. Jag tog beslutet att ta Mickes bil och låta min stå och gå till bensinen tog slut. Vid det laget var jag så stressad att jag inte ens orkade vänta på att rutorna på bil skulle frostas av så att jag kunde backa ut genom häcken. Mickes bil stod ju självklart innanför min. Jag tog satts och körde framåt över snöhög och gräsmattan, det gick på tvären över gräset medan 4-hjuldriften fick göra sitt jobb och tugga mig genom snövallen. Jag var 15 minuter sen till jobbet vilket jag tycker var väldigt bra jobbat ändå. Fast vad skulle jag till jobbet att göra. När jag kom dit kändes det som jag hade hjärnblödning och allt jag gjorde gick liksom trögt. Jag hade bränt hela dagens energi den morgonen.

 

När jag samlat mig lite och Micke pratat med Mekonomen som berättade att det borde finnas något dolt nyckelhål började jag googla.  

Jag hittade den här bilen och skickade den till Gustav som löste detta och kunde stänga av bilen. Då hade den bara stått och gått i två timmar.Så nu är det så dåligt med bensin i den att jag inte kan ta den till jobbet. Utan fick ta Mickes bil idag också.  

 

Eftermiddagen innan den där fantastiska morgonen var jag med Gustav och Linnéa till Karlstad.

De här två är det finaste som finns! Gustav har börjat spela gitarr och det var det som var målet för resan. Så en gitarr inhandlades och så mat på MAX. Vi hade en så himla mysig eftermiddag

 

Jag gjorde också världens fynd på loppisen i stan. 

100 kr för en lampfot. Jag ska köpa en annan skärm till sen ska jag ha den i min nya hall. Micke jobbade på förfullt med hallen i helgen som var och det går framåt. Det blir så fint! Jag längtar till jag får börja inreda den. Det ska bli vitt, rosa, grått och guld. I hallen har jag planerat!

 

Jag vet inte var den minimalistiska tanken tog vägen, både gardiner och lampfot på samma vecka! Ja inte nog med det jag har också fyndat en sån här

Den är så vacker tycker jag men den är ju galet dyr så jag skulle ju inte betala fullpris för den!  

Bättre, gardiner och Lollos nya lägenhet

Jag är tack och lov bättre i min hand. Handledsskyddet som jag lånade av mamma gjorde verkligen nytta. En annan sak som också börjar göra nytta är min medicin. Jag börjar sakta men säker känna lite entusiasm för saker igen.

 

Jag försöker att vila så mycket som möjligt och sova, sömn är helande.

 

I onsdags var jag till Örebro och hämtade alla Lollos saker.

Vi åkte till Marieberg och åt lunch och kollade lite i affärer.

 

Eftersom jag börjat en mer minimalistisk still, nu efter att jag gjort en stor utrensning hemma så ska varje nytt inköp planeras mer noga. Fast det finns grejer som står på min inköpslista och en av de är nya gardiner till sovrummet. 

Dessa som heter Emmy från Hemtex föll jag totalt för. Har inte hunnit få upp dem än men lovar en bild när de är på plats.

Både Micke och jag skulle efter alla år med många barn och planering kunna klara vilket logistik jobb som helst. I torsdags när han åkte från Stockholm tog han med sig Lollo hem från Örebro. De packade om alla grejer jag hämtat på onsdagen och packade in alla andra möbler tills jag kom från jobbet. Sen åkte vi tillbaka till Örebro och flyttade in Lollo!    

Så här ser den ut hennes lägenhet. Helt ny och så himla fin!