Pyjamas, Jul och tankar

Jag har bestämt mig för att inte förnya mitt domän pillan.eu vilket betyder att ni som använt det domänet för att komma till min blogg nu får lov att länka om till https://trollensmamma.blogspot.se/ Så lite som jag nu mera bloggar känns ett eget domän lite väl onödigt. Jag har länge funderat på bloggens vara eller inte vara och kommit fram till att det i alla fall ska få vara som den är. Det kommer att komma ett inlägg lite då och då. 

Idag har Micke och jag varit till stan och handlat. Jag byte lite julklappar som inte passade i storlek och så köpte jag mig en pyjamas 

Jag har så länge pratat om det och velat ha en som är tunn, kortärmad med långa byxor och ibland ska man ju ha lite tur. Nu var detta en julpjyamas men det syns ju inte ☺️ och bara 150 kr på Kappahl 👍👍

Idag fyller min fina syster Sandra och min lilla Ellie bebis år.

Ellie blir 2 år och henne ska vi fira i morgon. Vi har köpt två små presenter och sen har vi köpte en aktiefond och påbörjat ett månadssparande åt henne. Tanken är att tjejen ska ha liten pengar den dagen hon blir stor ❤️❤️. 

Det börjar bli dags att summera 2017. 

Det har hänt så otroligt mycket i år och jag hoppas verkligen inte att 2018 kommer bjuda på lika mycket förändringar. Både Micke och jag har bytt jobb under året och det hoppas jag ingen av oss gör under 2018. Jag hoppas få stanna kvar på mitt ABC. Även om jag lovar er att det är ett jäkligt tufft och stressigt jobb att jobba med korttidsrekrytering men det är förbannat roligt också. 

Jag tycker året har varit tuff, har inte haft någon sammanhängande semester och jag är inte så bra på detta med förändringar. Det tar tid för mig att vänja mig med nya saker och rutiner. Jag kommer inte avlägga något nyårslöfte eller det skulle väll i så fall vara att jag inte ska banta en enda gång under 2018 och bara väga mig 2 gånger på hela året, midsommar och nyår. 

Vi har förresten haft en väldigt bra jul. Jag fick ihop allt man bör och ska fast jag jobbar heltid nu mer. Allt julpynt och jag hann ju till och med baka lussekatter i år. 

Sillen blev inlagd och i år väntade jag till lagen hade svalnat. Jag rekommenderar er att göra det för det blir inte bra annars. Jag har provat!! 👎👎

Granen kom på plats och julklapparna inhandlades, trotts att jag jobbade 48 timmar under julveckan. 

 

Godisbordet fylldes

Mina fina barn kom hem ❤️❤️

Papperskrafset som Micke kallar det sattes upp. (Då är det julafton i vår familj) 

Skinka, rullsylta, Ribbe, ägg, gröt förberedes. 

Efter några timmar på jobbet på julafton.

Firades den sen som sig bör hos farmor i Pardis. Hon fyller 89 år i februari så det kändes inte mer än rätt att jag och Kristina (min förre detta svägerska) hjälpte till och fixade lite julmat i år. Hon är helt fantastisk farmor som ändå fixat med massa mat, efterrätt, tårta, bullar och så klart en hel hög med hembakade småkakor. JA och som vanligt var man så mätt att man nästan mådde lite illa på vägen hem. En väldigt fin julafton som vanligt med Magnus alla bröder, några av barnen kusiner och kusinbarn och Kristina förstås, genom goa Kristina. 

På juldagen samlades vi alla de mina hemma hos mig för att gemensamt laga det sista av maten. 

  

God mat och mys alla vår barn, alla mina systrar, mamma, pappa och allas vår älskade Ellie bebis. En helt underbar dag. Så mysigt och gott med mat och allt. 

På annandagen vaknade jag sent. Nu för tiden är 08:30 väldigt sent för att vara jag. Jag var helt slut som människa. Det fanns inget kvar av mig då och när inget finns kvar drabbas jag av ångest. Massa tårar som inte går att stoppa och inte kan jag vara nöjd med det jag fått till. Att alla vi hade en superfin jul, det ser jag inte då. 

Nej när ångesten slår till slår också självkritiken till och nog kunde jag gjort mer och gett mer, presterat lite bättre. När jag är slut kan jag inte se att jag gjort allt och att det är därför jag inte ens orkar med mig själv.  

Så det blev soffan för mig nästan hela dagen och sen blev det inte så mycket mer. 

jo en promenad blev det också. 

Jag var som tur var ledig tre dagar efter julafton och den 27 kände jag mig lite mer återställd. 

Min fina Ellie kom på besök! Jag skrapade bort den sista färgen och limmet i trappen så den är ju äntligen klar för att börja slipas. Det går framåt om än sakta.

Fast jag tycker jag är så gamla nu att jag borde lärt mig mer så finns det helt klart saker att jobba på. En av dem är att lära mig vila. Lära mig att förstå att återhämtning är viktigt. Nu har jag faktiskt lyckats vila den här helgen. Hade bestämt att den från början skulle vara kravlös och det har den fått vara. I morgon blir det pyjamas ända tills det är dag att ge sig i väg och fira ny år. Jag jobbar nyårsdagen så det blir en lugn och fin tillställning med mat och Bingolotto.   

Lussebullar, hemma fix och Lussecup

Var tar dagarna vägen? Nu är vi inne i julveckan och det är fullt upp men jag tycker jag har läget under kontroll. Jag har en hel del mat som ska fixas men det kan man ju inte börja med för tidigt. Julklapparna är nästan färdiga, en av de sista ska jag hämta nu efter jobbet.

I helgen bakade jag lussekatter för första gången på 15 år. De blev både goda och med lite stolthet säger jag att det också är de finaste jag någonsin lyckats åstadkomma. Slut tog de också väldigt fort :) Linnéa hoppas på att det inte ska dröja 15 år till nästa gång jag bakar och det finns faktiskt en chans att jag kommer göra om lite detta oftare än jag gjort.

 

Det finns många anledningar till att jag inte bakat på 15 år. Man kan ju fråga sig om det ens är så att man måste baka. Det tycker jag nog inte tillhör ett måste om jag ska vara ärlig. Gillar man det inte varför ska man plåga sig och göra det. Fast jag skulle nog gjorde det oftare om jag hade känt att det funnits tid. Att jag sen stökar till det så förbannat när jag just bakar har också varit ett hinder för mig. Så för att det då inte ska bli ett katastrofområde av köket måste jag kunna planera och göra allt i lugnt tempo. Diska undan och ställa undan varje liten grej efter att jag använt det. Nu fanns den tiden när jag bakade i lördags och för första gången i mitt liv kände jag att det till och med var lite roligt att baka.

 

Sen jag skrev sist har jag också blivit ett år äldre, 41 år. Det spelar ingen roll hur gammal jag blir så tycker jag om att fylla år, för jag verkligen älskar presenter!  

Jag blev firad av de mina och den här under bara lyktan och ängeln fick jag av min Lizette.

Idag känner jag mig väldigt trött, jag bara sitter här och gäspar och gäspar. Jag saknar ljuset men nu är det inte långt kvar tills det vänder, tills vi går mot ljusare tider. Jag har inte riktigt börjat längta efter våren men det brukar jag göra bara vi passerat jul.

Så här fint var det här om dagen, nu är det nästan bara slaskigt och igår var det så halkigt att det inte ens gick att ta en promenad.

 

Som jag berättat förut så är jag verkligen inte så flitig med min träning just nu och då tänker jag att det får lov att vara så. Jag är normalt sett väldigt bra på att pressa mig men det går inte riktigt just nu.

 

Att vara nöjd och tycka att det duger med att promenera är svårt men det får lov att duga. Det är ju bättre jag går än att jag inte gör något alls.  

 

Vi har också väldigt mycket hemma just nu som måste göras. Det är lite konstig just nu vill jag bara städa, pyssla och fixa hemma. Andra gånger på året vill jag inte ens dammsuga för det är skit trist och vill bara träna och vara ute och gå i naturen. Jag tänker lite så att kan det inte få vara så att man liksom lever efter det. Nu när jag vill städa så städar jag. I söndags höll jag på hela dagen och vet ni vad jag fick faktiskt ihop 10000 steg bara genom att vara inomhus och städa. Fast nu var jag inte still en sekund utan verkligen flängde upp och ner i trappor och bar saker åt alla möjliga olika håll.

 

Min Linnéa gjorde så fint och ställde upp tomtelandskapet.

och Stina trodde det var en ny kattsäng.

 

Förra helgen jobbade jag men hade ändå en del roligheter för mig

på fredagen var jag och tittade på när Micke och Linnéa spelade lussecup. Lilla Linnéa, hon for och flög över planen. Jag fick vara nervös hela tiden att hon skulle skada sig. Så tillslut orkade jag inte titta längre utan gick hem till Gustav som oftast håller ett lugnare tempo 

mys med katten

 

På söndagen var jag på vernissage! tillsammans med min syster bland annat.  

Så himla fina tavlor, det kan nog bli så att jag köper en längre fram i vår tror jag.

 

Nej nu är det dags att ta röra på sig lite, 10 knäböj. För nu vibrerar det i mitt aktivitetsarmband att jag varit för still för länge!

Advent, pannacotta och sushi buffé

Även jag lyckades hinna med att göra julfint till advent hemma. Jag hann däremot inte att skriva om det. Förra veckan var jag ledig två dagar i början av veckan.
Jag har nog aldrig i hela mitt liv uppskattat mina lediga dagar så mycket som jag gör sen jag började jobba heltid.

Jag tycker att jag är i tidsnöd hela tiden. För även om jag har eftermiddagarna ledigt eftersom jag slutar ganska tidigt så har jag inte riktigt orken. Jag tror det till stor del beror på att det är mörkt och ska jag vara ärlig så avskyr jag faktiskt det här mörkret den här årstiden. Jag blir trotts allt inte så trött av att jobba heltid som jag trodde jag skulle bli. Fast fick jag välja själv så skulle jag faktiskt bara jobba 75-80% men man kan inte få allt. Jag är väldigt tacksam att jag har ett jobb. Att jag slapp bli arbetslös när Konsum Värmland lade ner vår butik. Det stickar fortfarande till i hjärtat på mig när jag tänker på det och jag saknar alla människor som fanns runt omkring mig på Coopan väldigt mycket. Fast mest av allt tror jag det är mörkret som gör att jag är lite nere just nu. Jag brukar bli nedstämd den här årstiden. Det här året har ju varit som det varit så att tro att jag skulle slippa nedstämdheten i år var kanske att hoppas på förmycket.

Jag försöker dock att ta promenader i dagsljus så ofta det är möjligt men det är inte möjligt så ofta.

Träningen blir det inte heller så mycket av som det blivit förut. Jag har lite svårt att anpassa mig efter mina nya förutsättningar. Jag vill verkligen få till träningen men jag är trött och vill bara lägga mig med en filt över mig och mysa istället. Så det blir inte så mycket träning. 
 
Däremot har jag tränat på att göra Tomteskumspannacotta flera gånger nu, så det har jag blivit riktigt bra på. :)

Jag tänker att det viktigaste är att jag rör på mig och så länge jag får till promenader och ihop mina steg får jag vara nöjd. För att pressa mig mer eller må ännu mer dåligt över att jag inte får till träningen gör saken inte bättre. Även om nu inte tekniska prylar är avgörande för att träna och det har det aldrig varit för mig har jag köpt mig en lite rolig grej.
Det är ett aktivitetsarmband som håller ordning på mina steg och rörelse. Det påminner när jag varit för inaktiv och vibrerar när jag fåt ett samtal. Som sagt en ganska onödig pryl men jag använder den inte egentligen för att röra mig mer utan att vara nöjd med det jag gör. Jag har satt upp ett mini mål för varje dag och istället för att vara missnöjd med att jag inte får till träningen kanske så kan jag vara nöjd med att jag i alla fall fått till de där stegen jag satt upp som mål varje dag. 

Även om jul och julljusen är mysigt på alla sätt och vis så längtar jag ihjäl mig efter ljuset.

Sen är jag glad att jag inte bor i Haparanda för det tror jag inte jag fixade.

I tisdag var jag, Gustav och Linnéa till Sannabadet.

Eftersom Micke hade fixat med mat under helgen kunde vi bara värma mat och sen sticka direkt efter jobbet. Jag simmade medan de åkte kana.

Min enda lediga dag den här veckan var onsdag. Den var helt fullspikad. Jag skulle handla julklappar och köra Emils vinterdäck till Karlstad.

Lizette och Ellie bebis följde med mig

Ellie tränar på att äta med pinnar! 
Jag passade vi på att äta på Mongolian Steakhouse. Det finna massa att välja på där men jag älskar att äta där för att de har Sushi Buffé. 

Hjärnskakning, Norgetur och matlagningsdag

Om man är mamma till en liten Linnéa med ADHD har man förutom att ha en helt underbar tjej som är den mest roliga, intensiva och energigivande person som finns att umgås med också en ständig oro.

Oro för att hon ska råka illa ut och skada sig. Den här helgen är hon till Sälen på skolresa och åka slalom. Det är direkt förknippat med oro, något som går snabbt och som man kan trilla. Även om det inte berodde på hennes livliga personlighet att hon bröt sin arm i Dovre på skolresan, så händer det oftast något. Så när jag hörde hennes lärares röst i telefonen igår hann jag tänka många tankar.....

Det var "bara" en hjärnskakning den här gången. Hon hade svimmat av och fått dubbelseende en stund. Jag är väldigt glad att hon hade hjälm. 

Så närmar vi oss jul med stormsteg. Micke och jag var till Norge igår, det finns en sak som Micke fått med sig som tradition där i från och det är Juleribbe.

Vi har ätit Ribbe till jul ända sen jag träffade Micke och det är nu mera ett måste. Lånad bild

Så här ser den ut och det slår de där torra revbenen med hästlängder som brukar serveras på svenska julbord.

När vi ändå var i Norge passade vi på att hälsa på Harald och Siri

Där blev vi bjudna på vofflor och brunost. Det var väldigt roligt att träffa dem. Jag hoppas vi kan ses till sommaren igen.

Jag fick så fina ullvantar av Siri som hon stickat. 

Så kom vi hem med lite andra Norska delikatesser.

Idag fick det bli en väldigt lugn dag, Micke har lagade mat hela dagen och jag har suttit i trappan och skrapat färg. Ja jag säger då det, jag blir aldrig klar i den där tappen. 

Micke gjorde som sagt massa mat så nu har även jag klart med mat när jag kommer från jobbet flera dagar till veckan. Verkligen jätteskönt att slippa göra det. Fiskgratäng, korvgryta och pastasås

Så kommer snart min Linnéa hem också. Längtar efter henne massor gjort nu, vill se att hon är hel och mår bra.