Träning, vänner och spel

Som ni vet är inte november min starkaste månad men jag försöker få till lite träning i alla fall. När jag väl kommer iväg så tycker jag ju att det är skitkul och känslan efteråt kan liksom inget ta ifrån en. Man ångar ju liksom aldrig att man varit i väg och tränat.

Ändå är det så himla svårt att komma iväg. Jag brukar säga att har man inte motivation får man träna ändå men... nej, inte ens det hjälper. Jag hittar på massa andra saker som jag MÅSTE göra istället. Som att vika tvätt eller städa någonstans och städa, behövs absolut. För det är något som jag inte alls hinner som förut då jag alltid var ledig på torsdagar. Så jag vet inte hur det har blivit, jag får inte till varken städningen eller träningen.

 

Jag tänker att det kanske handlar om att få till nya rutiner. Det är så himla mycket som förändrats, arbetsplats, arbetstid, antal barn hemma och Mickes arbetsplats och arbetstid. Så det kanske kommer när vi mer kommer in i det här nya livet och vardagen. Fast hur lätt är det att göra det egentligen? Den här veckan ligger ju Micke borta och hur nästa vecka ser ut vet jag inte. Sen har jag fortfarande inte fått något besked om hur det blir för mig efter nyår. Jag tänker att jag kanske inte ska vara så hård mot mig själv utan ta en sak i taget. Det är ändå november som inte är någon bra månad för mig.  

 

Förra veckan hade Gustav praktik och jag hade ordnat att han skulle få bara med en elektriker och med en vitvaruinstallatör. Han funderar på att läsa till elektriker och det tror jag skulle passa våran Gustav. 

Han har varit här i stan på praktik, så i fredags fick jag besök på jobbet innan vi skulle åka hem.

 

Mina Borrelia symtomen /stress symtomen vill inte ge med sig riktigt. Jag har ont i mina käkar, ont i huvudet, jag har också suddiga fläckar i synfältet och ont mellan skuldrorna. Jag borde nog ringa vårdcentralen om detta kanske men än har det inte blivit så?

 

I fredags åkte vi till Mats och Rosie i Dalarna.

Det bjöd på god mat och en hel mysig kväll som vanligt. Det bästa med Mats och Rosie är att man kan åka dit och bara vara. Man kan komma i mjukbyxor om man vill och man får vara precis som man är. Jag tycker så himla mycket om dem och att vara där <3

 

Lördagen fick bli en lugn mysdag när vi kom hem från Dalarna. Vi borde så klart fortsatt med vårt trapprojektet men ingen kommer ta det jobbet från oss så jag tycket det var vettigare att spela bort pengar på trav. 😜

För det är det man gör och inte var det speciellt spännande heller för jag gick ur i första avdelningen. Jag ser det som ett tidsfördriv. Jag är inte den typen av person som ser det som en chans att vinna pengar. Efter 5 år i spelbutik kan jag säga att de som vinner är inte många och det som förlorar är jättemånga. Det finns de som spelar för ofantliga summor.

 

Det är en sorg för mig att jag har problem med mina fötter. Inte bara för att fötterna faktiskt gör jäkligt ont ibland. Jag är också hämmad i ett av mina intressen: köpa skor!! Att hitta ett par skor som funkar är nästan lika lätt som att vinna på spel skulle jag vilja säga.

Kollar bara på dessa som jag fick av Rosie. Det är både snygga och funkar till mina fötter och inlägg. Jag är så glad för de här skorna och jag känner mig så fin.

Igår kom första snön och jag som är anmäld till kortvasan borde bli jätteglad. Fast jag inte hur jag tänkte, jag tycker ju inte ens om att åka skidor. Dessutom är jag hemskt dålig på att åka. Nog för att jag kämpat mig runt halvvasan en gång men det var på ren vilja. Fortsätter det att vara kallt kanske det måste bli en premiärtur till helgen.