Borrelia, en sjuk tjej och en 15 åring

Idag har jag ätit penicillin i en vecka och mitt ben är bättre. Precis som jag trodde var det inget blåmärke på mitt ben utan det var Borrelia. Jag har inte sett någon fästning men jag tror mig veta när jag kan ha blivit biten. Jag vet inte om det beror på penicillinet eller det att jag jobbat min långvecka men jag är inte alls så pigg ska jag säga.
Förra helgen blev jag äntligen klar med tapetseringen av hallen uppe. Jäklar vilket jobb det har varit med det. Jag är ingen tapetserings expert så det tog tid för mig
Fast jag är verkligen jättenöjd med resultatet.
Jag har haft en väldigt intensiv vecka och nu går jag på lite ledighet vilket ska bli riktigt skönt.
I onsdags var jag barnvakt åt mig favorit tjej
När hon ropar mormor när man kommer så svämmar hjärtat över av kärlek. Det är en ära att få vara den här tjejens mormor!
 
Jag hade en dag ledigt förra veckan och det var torsdagen.
Det passade väldigt bra för då fyllde den här killen 15 år.
 
Han föddes verkligen mitt in i ett kaos. Ni som följt mig länge vet att vi fick besked om att Louise hade leukemi samma dag som jag fick Gustav.
Det var en tuff tid som väntade oss alla just då, var så jäkla rädd att förlora min Lollo. Hon var så tapper och det var hennes styrka som fick mig att orka. Det är konstigt att det kan vara 15 år sen när just den dagen är så färsk i minnet.
 
Fast vi får inte glömma att den 26 oktober är Gustavs födelsedag och det är det som ska firas. Jag vill inte att Gustav ska känna att hans födelsedag alltid förknippas med att Louise blev sjuk men det är väldigt svårt. Den 26 oktober 2002 var inte bara den bästa dagen i mitt liv det var också den värsta. .
 
Jag gick i upp tidigt för att fixa frukost åt honom i torsdags och så hade han önskat sig några spel till datorn och eftersom han inte har så många andra intressen så var det så klart det som han fick. 
Sen åt jag en bra frukost själv och gick till gymmet!  
Tumme upp för mig! Jag blev så glad när jag kom dit för vi hade fått en roddmaskin! Som jag så klart provade. Det resulterade i att jag den här helgen haft lite stapplig gång. Om nu inte trycket i näsan som jag känner just nu utvecklas till något så har jag tänkt mig iväg i morgon också.  

Röttmärke, tapetsering och livets pussel

Nu är det så länge sen jag skrev. Vet inte om det är tid det är brist på egentligen utan det är nog mer så att livet ser inte ut som det gjorde förut. Förr kopplade jag av vid datorn när jag kom hem efter en lång och pratig arbetsdag. Nu mer sitter jag framför en dator hela dagarna och det är verkligen inte vad jag vill göra när jag kommer hem. Då vill jag ut och gå, få friskluft och umgås. För den största skillnaden på det jobb jag har nu förutom att jag jobbar 12,5 timmar mer i veckan är att jag inte är helst socialt utmattade när jag kommer hem. 

Jag ska till vårdcentralen idag. För snart tre veckor sen var jag där sist. Jag har ett rött märke på mitt ben. Jag är orolig för att det ska vara Borrelia.
På första bilden är hur det såg ut från början och andra bilden som det såg ut efter en vecka. När jag var till vårdcentralen första gången sa de att det var ett blåmärke men nu har "blåmärket snart vandrat runt hela min fotled. Det är dock mycket blekare nu men jag vill ju veta vad det är för jag tror inte på blåmärkesteorin längre, för blåmärken brukar inte klia.

Detta är vad jag pysslat med i två veckor.


16 rullar senare blev jag äntligen klar. Jag är inte någon expert på att tapetsera men det blev riktigt bra men det tog också en jäkla tid för mig.

Vet ni jag tror jag är på rätt väg när det gäller min kris i alla fall. Livet förändras hela tiden och bland förändras det så mycket att man måste lägga om pusslet och då tar det ett tag innan alla bitar är på plats.

Förra helgen bjöd vi alla våra barn på mat. Tid med alla det mina, då mår jag verkligen som bäst.

Jag har det egentligen så himla bra nu, bara jag får vänja mig vid att livet inte ser ut som det gjorde förut. Jag är ledig mycket färre vardagar nu för tiden men den här helgen inföll min tre ledighet. Så i fredags gick jag upp tidigt och passade på att göra frukost till Gustav och Linnéa innan de skulle till skolan.

Det var mycket uppskattat. Jag tycker att jag jobbar så mycket mer nu för tiden och visst det gör jag. 12,5 timmar mer i veckan för att vara exakt. Jag har hela tiden varit lite orolig för att Gustav och Linnéa ska tycka att jag aldrig är hemma. Därför var det så glädjande det hon sa till mig i fredagsmorse. Hon tycker jag är hemma mycket mer nu. Hur går det ihop?? Jo för henne är det nog så. Förut jobbade jag färre dagar men jag var inte hemma förrän 19:30 de dagar jag jobbade och då tyckte hon att de var själva nästan jämt. Det värmde mamma hjärtat det!

Jag kämpar för att få alla bitar på plats i mitt nya livspussel och en bit som inte riktigt passar är min styrketräning.

Förra veckan fick jag i alla fall till ett pass men jag skyller på att jag faktiskt varit sjuk effektiv och fått massa andra saker gjorda som också behövs göras. Som att tapetsera klart, städa ur husbilen och så har det dessutom varit öppethus på skolan. 

Gustav i hemkunskapen. 

Jag måste vara mer nöjd med det jag verkligen gör, för jag tar ju promenader och jag kommer i väg och tränar. Inte lika som förut men som sagt så kan jag ju inte få alla pusselbitar på plats på en gång.