Oturskråkan, vila och träna

På fredag eftermiddag kom hon äntligen hem med sin brutna hand min lilla oturskråka ❤️ 
Hon hade mycket att berätta och även en del hon själv behövde bearbeta av sina upplevelser. Vi låg på hennes säng på fredag kväll, hon berättade, grät och skrattade. Det är inte bara att hamna på sjukhus utan mamma när man är 13 år. Hon var så duktig min lilla tjej. 
 
För mig var det jobbhelg. Den här helgen var min kompensation för förra helgen jag jobbade. Det går inte ens att jämföra. Förra lördagen jag jobbade var det enda jag orkade efteråt att ligga i badkaret och stirra i taket. Nu orkade jag gå på marken en stund till och med. Man är väldigt utsatt när man jobbar helg på mitt jobb just för att man faktiskt bara är två personal och jobbar mot hela kommunen då.
Så här fint besök har jag aldrig haft på jobbet! Det var ju Oxhälja och mina barn mötte upp mig på jobbet. Linnéa ville så gärna gå men samtidigt orkade hon inte. Det blev tungt med den gipsade armen. De köpte munkar och jag köpte kokosbollar och marknadschoklad. Det blev bara två timmar och jag kände att det räckte. Ju äldre jag blir ju jobbigare tycker jag det är med mycket folk. Fortsätter detta kommer jag väll bli helt folkskygg när jag är 60 år.

Jag är väldigt trött och sliten just nu, känner mig inte riktigt som mig själv alls. Jag vet att jag i mitt liv har perioder när jag är nedstämd och den här perioden har nog faktiskt varat ända sen i somras.     

Jag jobbar på det men ofta har jag lite för bråttom. Jag vill bli pigg och full av energi på en gång och så funkar det inte alls. Jag vet också att jag har perioder i livet då jag känner mig som om jag har kolsyra i hela kroppen av lycka. Jag försöker tänka på att båda delarna är en del av livet och utan det ena kan inte det andra finnas. Har man inga downs har man inga upps och mina upps skulle jag verkligen inte vilja vara utan. Även om det är på bekostnad av att jag ibland faktiskt på riktigt mår skit och helst av allt bara vill ligga i fosterställning och gråta.

En sak som jag har svårt för är att vila. Jag har svårt att ge mig själv tid för återhämtning. Vad det beror på vet jag inte riktigt men jag tror mest det beror på att jag inte tror jag ska bli trött av något jag gör. Jag har alltid varit en prestationsprinsessa och en duktig flicka och att vara något när man inget presterar är lite svårt för mig. Det jobbar jag också på!! . 

I tisdags när jag var ledig kände jag mig till och med sjuk för att jag var så trött. Jag var frusen och kände mig febrig. Jag och min Linnéa låg på sängen och myste hela förmiddagen.

Att i allt detta försöka motivera sig att komma i väg och träna är fan inte lätt.

Jag är så stolt över mig själv, att jag ändå kom i väg. Hade jag inte haft schemat och min plan klar nu hade jag inte kommit i väg. Till och med passet var tungt men jag gjorde det, jag tränade!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar