Panikfabriken, god mat och träning.

Jag har en massa saker som jag vill skriva och berätta om. Jag har precis tagit en välbehövlig middagslur på soffan. Det kostar på att ligga på topp! För på topp kan jag nog faktiskt säga att jag varit den här helgen. 

I fredags fick jag besök av den här lilla tjejen och hennes mamma. 

Vi var till folketshus och kollade in lokalen där Micke och jag ska ha vår födelsedagsfest. Jag har redan fyllt och Micke fyller i april, så därför bestämde vi oss för att slå ihop det till en fest. 

Det jag önskade mig när jag fyllde år var att umgås. Därför hade mamma, Lizette och mina systrar ordnat en överraskning till mig. 

Vi var spelade paintball! Det var verkligen sjukt roligt. Vilket adrenalin påslag. 

Efter det blev jag bjuden på mat.  

Det var verkligen den bästa kvällen på länge! 

Det såg verkligen ut att bli en ganska dålig träningsvecka men jag har fått till 3 pass! 

Även idag fick jag med min make. 

Ledig, styrka och en kanna från Rörstand

Nu är jag ledig, jag tror inte jag någonsin längtat som mycket efter ledighet som den här gången. För jag är otroligt trött på folk och allt prat om nedläggningen!! 

Jag behöver min styrka till mig själv om man får vara ego att säga så. Jag har en massa beslut att fatta och det har gjort mig sjukt stressad, skulle nog faktiskt till och med säga att jag fick panik. Jag är ganska säker på att det var stress som orsakade min yrsel under förra veckan. 

Jag är en väldigt analytisk person, så analytiskt att jag önskar jag hade en avstängningsknapp. Det är på riktigt så illa ibland att till och med min omgivning önskar att det kunde stänga av mig. Jag har kommit fram till att jag inte vore jag om jag inte var just som jag är men jag har också kommit fram till att det finns en gräns för hur mycket analytiskt tänkande som är hälsosamt. På den nivån som jag befunnit mig de senaste två veckorna är det inte hälsosamt! 

Det viktigaste som jag kommit fram till är att jag måste lugna ner mig jag behöver inte vara så stressad. Först och främst ska jag faktiskt jobba som vanligt fram till 31/3 sen upphör inte min anställning förrän 17/6. Så jag kan faktiskt lugna ner mig!!

Än så länge har jag sökt 6 jobb, efter det har nu min make förbjudit mig att leta lediga jobb. Jag ska vara ledig och vila den här helgen har han bestämt och jag vet att han har rätt. Jag behöver verkligen tänka på något annat. 

Så nu intar jag helgen med måbra fokus i fokus!

Igår på gymmet kände jag mig bara stark inte yr! 

Knäböj, militärpress och lastdrag passet avslutades med 50 kettlebellsvingar!

Igår kväll när jag pratade med min man i telefon som jag alltid gör när han sitter i bilen på vägen hem. Både han och jag jobbar oftast ganska mycket under veckan så vårat första riktiga samtal om vad som hänt brukar faktiskt vara vårt torsdagssamtal. Hur som helst så sa han i alla fall att han kunde tänka sig att följa med mig till gymmet. Jag kan säga att jag inte var sen att nappa på det. Det tog mig 15 minuter så hade jag fixat och betalat in så även han är medlem i klubben och kan börja träna. Så i morse fick jag sällskap! 

Vet inte om det var sällskapet eller mina egna superkrafter som gjorde det men jag tog i alla fall 5x90 kg i mark!!! Jag har bestämt mig för att när jag klarar av att göra 5 repetitioner av en övning får jag gå vidare. Fast jag kommer förmodligen inte följa det för jag kommer att maxlyfta då och då av nyfikenhet. Micke kämpade på jättebra och jag tror att han blev taggad för att följa med fler gånger!! 

Även om jag inte just nu har så stor lust att göra reklam för COOP så har de en bra sak och det är coop-poängen här om dagen förvandlade jag mina till denna. 

Ordinarie 699kr med coop-poäng 0 kr tror inte jag köpt den annars faktiskt för den är bara 1,3 liter. Fast har man servisen som jag för övrigt är supernöjd med (inte en enda repa) så vill man ju ha alla delar. Det är hamstern i mig som vaknar då. 

På facebook får man varje dag återblickar på den här dagen. Något som jag kollar varje morgon.  

Idag dök den här upp min Ninni och Micke för ganska många år sen <3 

Förlusten, yrsel och skumbad

Även kvinnor med superkrafter behöver vila har jag insett. 

Jag är mitt i min långperiod på jobbet just nu och inte en enda stund får jag och lillasyster vila. Nedläggningen av butiken är så klart byns stora snackis. Alla har så himla många bra förslag och jag välkomnar en lösning men jag tänker INTE försöka driva en butik som går 1,1 miljoner med förlust vidare. Folk verkar tro att det finns en lösning och att någon annan ska fixa detta åt dem. 

Jag är trött, sliten och psykiskt utmattad. Jag orkar inte lyssna på dumt folk som på riktigt tycker att vi ska ringa och fråga om ICA har lust att öppna en filial istället... hallå!!! vad är det folk inte förstår med att vi går med 1.100 000 kr/år i förlust? Varför skulle en ICA-handlare starta upp en butik i ett samhälle där folk uppenbart inte vill stödja sin lokala butik? Ni får ursäkta mig ilska men jag är så trött efter att ha hört detta från klockan 10-19 i 6 dagar. Trött för att jag själv har annat att tänka på som till exempel att jag blir arbetslös.   

Mitt huvud är så fullt av tankar och funderingar att jag blir helt utsliten bara av det. Micke tycker att jag är alldeles för uppstressad och har har säkert helt rätt. 

I lördags körde mitt 3 träningspass den här veckan men det gick verkligen inte alls bra. 

Startade lite lugn med 50 kg marklyft men efter 8 lyft på 70 kg såg jag stjärnor. Det var som om någon startade en virvelvind i huvudet på mig. Jag brukar inte vara mesig och lägga ner ett träningspass men jag blev på riktigt rädd för att jag var ensam på gymmet och sagt till Micke att jag skulle bli borta länge, så jag gick hem. 

Jag inser att det påverkar mig mer än jag vill detta. Jag tycker inte riktigt om att inte ha kontroll och veta hur saker blir. Micke frågade mig igår vilken vecka som vi kan planera att åka till Skåne med husbilen som är vår sommarplan i år. Det kan jag ju inte ens svara på i nu läget. Jag vet ju inget. Får jag ett jobb kommer jag troligen att arbeta. Får jag inte det har jag planen att ta lite semester för att spara stämplingsdagar. 

Efter lördagens misslyckade träningspass bestämde jag mig för att försöka lugna ner mig lite och stressa ner.   

En timma i skumbadet med träningspodden i öronen fick bli min lördagkväll! 

Superkrafter, bänkpress och blodgivare

Jag vaknade i morse med ett leende på mina läppar och med en känsla av tacksamhet. Min största styrka här i livet är att jag besitter en superkrafter. Min superkraft är positivt tänkande och att jag är en obotlig optimist. 

Jag har min mamma att tacka för den här kraften, för även hon har den och delat med sig av den till sina barn. Den här superkraften har så klart varit den som räddat mig varje gång jag ställts på prov. Att alltid ha förmåga att ställa saken i perspektiv till något annat och alltid vara tacksam för att det inte är värre än det är har gjort att jag klarat det prov jag ställts inför i mitt liv. Louise fick cancer men den hade kunnat vara obotlig, den var inte det och hon blev frisk. Att jag blivit uppsagd från mitt jobb går så klart inte att jämföra med Louise sjukdomstid och besked. För en uppsägning är inget, verkligen inget mot ett besked att ens barn har cancer.

  

Likheten ligger bara i att man helt plötsligt inte vet hur framtiden ser ut. Sen är det ju så att detta med mitt jobb är det som händer här och nu. Det jag har framför mig och måste finna en lösning på helt enkelt. Jag är helt övertygad om att jag kommer göra det. Jag har faktiskt redan sökt tre nya jobb och en fjärde ansökan ska gå i väg idag.

Jag har jobbat med ganska mycket olika saker genom livet och är väldigt öppen för nya förslag och utmaningar. Jag tänker se detta som en möjlighet till något nytt och bättre. Är det någon gång i livet man ska drömma är det väll när man måste tänka om helt.

Fick syn på denna på nätet och funderar på om jag ska köra den om jag får komma på intervju! 

Skattar så tårarna rinner här!

Med det sagt ska jag berätta att jag igår gjorde ett personbästa i bänkpress 57,2 kg!!

Jag körde också knäböj, jag är för att nu skryta lite, faktiskt jäkligt stark i mina ben. Nu maxade jag inte igår utan körde många reps på 80% av max. Gillar att köra på hårt men var helt yr i huvudet hela eftermiddagen vilket inte var så behagligt faktiskt. 

Idag var jag tack och lov mycket bättre. För idag var det väldigt viktigt att jag skulle vara pigg. Jag skulle nämligen lämna blod för första gången. Nålen är den tjockaste jag sett och jag fick lov att titta bort när han satte nålen på mig. 

Grejen var den att det gjorde inte alls ont, så jag började faktiskt skratta. När jag för 4 år sedan började träna var mitt mål att bli så frisk och hälsosam att jag en dag skulle kunna få lämna blod och nu är jag där! Att kunna få ge något tillbaka. När Lollo var sjuk var hon beroende av att kunna få blod. Så har du möjlighet så tycker jag att du också ska lämna! För som sagt det gjorde inte ont, det gick fort och det är superviktigt. 

19 år, tårta och matexperiment

Idag fyller hon 19 år min Lollo

Frukost på sängen så klart! 

och så har vi bakat tårta med vaniljkräm och lemon curd och haft kalas. 
Det går inte att förstå att jag varit mamma i 19 år. Tiden går väldigt fort säger jag som alla andra tanter gör. 

Till och med den här varelsen som bott här i 7 år börjar bli gammal. 

Mattes lilla <3 

Jag börjar sakta lugna ner mig lite över det faktum att jag är uppsagd eller jag är bara varslad än men troligen får jag skriva på min uppsägning på tisdag. När jag fick lite tid att tänka känns det inte så hemskt att det kommer gå ganska fort tills vi får stänga ner. Det hade ju varit jobbigare att jobba kvar i nedläggningen kanske i 6 månader. Jag brukar kunna vända allt till det positiva och även om hjärnan jobbar på högvarv hela tiden för att hitta lösningar så känner jag mig ändå lite lugnare nu. Ett nytt jobb måste jag ju ha! Det kanske är en ny start en möjlighet att göra något helt annat som väntar mig. 

Vinter blev det också kallt och snö

Kreativa barn!! 

Jag har en kreativ man också som experimenterar med mat. 

Detta blev en av de godaste han exprimenterat fram! 

Varslad, träningsveckan och lite tårar

Det blir sällan som man tänkt sig! Det har den här veckan varit ett stort bevis på. I början av veckan fick vi besked om att vi var kallade på obligatoriskt personalmöte på torsdagmorgon kl 8:00. Av formuleringen i kallelsen fick jag en väldigt dålig känsla i magen. Känslan visade sig stämma mer än väl. Konsum Värmland har beslutat att lägga ner vår butik. På tisdag ska vi träffa representanter från facket och arbetsgivaren. Så i nuläget vet jag inget om hur det kommer bli. Fast troligast är att vi blir uppsagda, frågan är bara när.  

Jag har varit med om värre saker än detta men ändå kan jag inte få lugn i mitt huvud just nu. Det är som om hjärnan hela tiden jobbar med att funderar ut olika strategier om det blir si eller så. Det vore så enkelt om det fanns en avstängningsknapp i alla fall fram till jag har någon information och något att ta ställning till. 

Tre träningspass har det blivit den här veckan

Intervaller i måndags. 

Styrka på torsdag mellan mötet och kvällsjobbet. 

 

Styrka idag. 

Som sagt det kom lite annat i mellan och fredagens styrkepass fick utebli helt. Jag var Karlstad och hämtade hem min lilla Emil som varit jättesjuk under veckan. Stackaren har fått halsböld och varit till sjukhuset var enda dag. 

En sak som jag är så glad för i allt detta just nu är att jag har de mina

De bästa, min Micke som så lugn och trygg bara kramar och tröstar. För ledsen är jag och kommer att vara. Jag är även arg och besviken på att vi inte fick någon förvarning alls. Vi vet att vi gått dåligt och fick respit ett år för att visa ett bättre resultat och det har vi gjort men det hjälpte inte. 

Imorse när jag tittade på blomman som jag fick vid jul av en av våra kunder kom tårarna. Många kunder är mina vänner, att allt kommer ta slut under våren är svårt att fatta. Att inte få höra skatten från spelhörnan och alla tokerier som vi har för oss. Alla personer och personligheter jag har haft förmånen att få träffa under mina år på Coopan. På riktigt kommer jag att sakna det så att det gör ont i mitt hjärta. Detta är en sorg för mig. Jag har överlevt tuffare saker än detta och jag vet att allt kommer att ordna sig på något sätt men det gör det inte mindre sorgligt. Jag hade inte slavat på COOP om det inte varit för att jag älskat mitt jobb, arbetskompisar och våra kunder. Sen kan jag ju bara tillägga hur stort slag det är mot Nykroppa som förlorar sin enda butik. 

Tankad, presenter och träningsveckan.

Japp se så, då var både bilen och jag fulltankade igen! 

Sova, träna, frisk luft och att umgås med de mina, är vad som fyller min tank. 

Den här lilla dammen har fyllt 1 år 

och i lördags var det dags för 1 årskalas. Hennes lilla mamma har också fyllt år. Ellie fick en bilbarnstol. Kanske inte den roligaste 1 årspresenten men något hennes morfar och jag visste att Ellie behövde. Vad hennes mamma behöver mest av allt är att få sova. Så därför har vi bokat en hotellnatt för två inklusive barnvakt. Lizette blev så himla glad och det gjorde mig alldeles varm i hjärtat.

Jag är så himla glad att jag fått min energi tillbaka!! Jag har haft en jättebra träningsvecka 4 träningspass har det blivit. 

Två pass på gymmet, ett intervallpass och idag ett löppass ute. 

Min RunKeeper ballade ur helt, för riktigt så långt sprang jag inte 😂😂 Det blev egentligen inte alls långt, bara 2,2 km. Jag är så nöjd med det. Jag har ett helt annat lugn nu, än jag hade förut. Jag vet inte varför riktigt men kanske för att jag inte behöver bevis något för mig själv längre. Jag är inte längre rädd för att bli en inte tränande person och det är skönt. Jag kan nu i lugn och ro bygga upp kroppen, för att med små steg öka. Så att kroppen verkligen håller. Målet är nu att springa skadefri och verkligen inget annat är viktigt. 

Jag har faktiskt precis kunnat konstatera att min hälsporre som jag dragit med i över två år troligen är utläkt nu. Jag tänker dock inte utmana ödet med några tokiga idéer om högklackade skor som jag alltid älskat men inte kunnat använda på över två år. Att det tillslut läkte beror på att jag lärde mig lyssna på kroppen och lärde mig lite tålamod. 

Låg, snö och en 25 åring

För tillfället kör jag och bilen samma still.  

Jag känner mig helt urladdad, energilös och låg. 

Bilen ska jag tanka idag men jag hade inte lust att åka en enda meter extra efter jobbet igår när vägen såg ut så här.  

 

Detta är rixväg 26 klockan 20:10 igår kväll. Det är bedrövligt att det inte är plogat, det började snöa när klockan var två på dagen. Hur jag ska tanka min egen energi vet jag inte. Eller jo jag vet hur man gör, man gör saker som fyller på. Som att träna, promenera, umgås med mina barn och bara vara. Att låta tiden ha sin gång, så kommer energin. 

Största fördelen med att ha gjort ett träningsschema är när man känner sig som jag gör just nu. Utan schemat hade det inte blivit någon träning alls. Har verkligen ingen motivation just nu och Vätternrundan känns så långt fram att jag inte kan hämta motivation genom att tänka på det. 

I måndags gjorde jag i alla fall mitt intervall pass.

och sen gick jag på en långpromenad. Det är inte så många dagar solen tittar den här årstiden så jag passade på. 

Några andra som inte heller har någon energi är mina barn eller jo det har de mitt i nätterna när jag vill sova. Igår när jag jobbade kom de inte upp förrän klockan var två. Idag har jag varit upp och väckt dem men ingen av dem har kommit ner till frukost ännu. Dags att göra en ny väckningsattack... mer brutal den här gången. Kanske sno deras täcken! 

Vi har många fylliårbarn i slutet och början av året. Idag är det Lizettes tur. 

Hon fyller 25 år idag. 

Jag är väldigt stolt över att vara hennes bonus mamma. 

Ja massa snö och jag har dragit på mig skidstrumporna......

.. nej jag ska inte åka skidor. Jag undrar om inte Halvvasan förra året helt dödade mitt skidintresse. Lite synd på så fina skidor som jag har. Vi får se, någon fin dag kanske jag ger med av till Elim eller ut på sjön där det inte finns några backar att trilla omkull i. 

Nej nu ska ungarna upp!!!! klockan är ju 11

Nyår, träningsplan och tonårsmonser

Börjar med att önska er:

Någon sa att man inte kan sova i fatt men det tror jag man kan faktiskt. Igår kväll var jag så trött att jag hade frossa. Jag trodde på riktigt att jag skulle bli sjuk. Så jag gick och lade mig klockan 21 och vaknade klockan 8 i morse som en ny människa! 

Nyårsafton firade vi hos Mats och Rosie i Ludvika

God mat och trevlig sällskap.


Nu är jag klar med min träningsplan. Min förra plan sträckte sig över 11 veckor och jag tyckte det var bra. Den nya planen sträcker sig över 10 veckor och har ett helt annat fokus. Kondition och kost men jag har lovat mig själv att aldrig mer banta så det handlar om att äta bra mat för den träning som jag tänker göra och inte om att ligga på ett underskott. 

Fyra pass i veckan är planerade och tre ska göras det 4 ska också göras men ni vet hur livet är. Det kan komma saker i mellan och för att då inte bli helt knäckt om man inte får till alla pass säger jag till mig själv att 3 är godkänt. 

De här fyra ❤️

Jag och mina troll. En gång i tiden hete ju min blogg Pillan och de 4:a små trollen. Nu är det mer Pillan och tonårsmonstren 😂😂 Det är i alla fall underbart att vara mamma. Det är så stor skillnad på att ha små barn och tonåringar. På många sätt är det roligare nu för man kan prata och umgås med barnen på ett annat sätt. Det är heller inte så mycket fysiskt jobb. Däremot är det mycket mer samtal, tröstande och att finnas där när det behöver. För mig personligen har det varit lite tufft att inte vara lika behövd som förr. Livet förändras hela tiden och det är ju bara att hänga med. 

Storsonen som flyttade hemifrån för snart två år sen har ett helt eget liv där han är. Fast att barnen bli vuxna självständiga individer är ju precis vad man som mamma önskar sig. Dessutom kommer han faktiskt hem och hälsar på och då burkar jag passa på att rå om honom lite extra.