Förstånd, vilja och Sushi

Om man kombinera vilja och förstånd så blir det ett väldigt bra resultat. Det bör vara lika mycket av båda. Det låter enkelt men för det mesta är viljan större än förståndet. 

Jag har väldigt länge velat springa en halvmara och när jag klarade min första mil kändes den tanken helt realistisk. På den tiden tränade jag hårt, sprang långt och ofta utan att lyssna på kroppen. Så jag drog på mig massor av skador, just för att viljan var större än förståndet. Jag hade sprungit väldigt mycket och struntat i att det gjorde ont och tillslut var jag så skadat och hade så ont att jag inte kunde springa alls. Hälsporre och höftinflammation var resultatet av en alldeles för stark vilja. Jag kunde inte ens ligga på vänster sida när jag skulle sova. Jag fick lov att börja om helt och dessutom tänka om totalt.   

Fast jag har en vilja av stål och ett pannben av cement vilket jag är tacksam för. 

Här i dagarna har jag sett en massa bekanta som pratade och skrev om Göteborgsvarvet och då blev jag så sugen. Jag hade till och med kommit så långt att jag knappat in mitt personnummer i anmälan. När förnuftet skrek till mig:

HALLÅ VÄNTA HÄR PILLAN!!  

Jag tryckte inte på anmäl, utan gjorde tillsammans med Micke upp en träningsplan. Jag har sen tidigare redan bestämt mig för att vara med på både Halvvättern, Vätternrundan och bestiga Kebnekaise i vår. Att i alla den träningen klämma in löpträning till en halvmara är kanske inte helt realistiskt för mig. Jo det skulle gå men jag skulle behöva prioriterar bort något annat men samtidigt är risken väldigt stor att kroppen inte håller för så mycket träning.  

Något annat som jag skulle bli tvungen att prioritera bort i i mitt fall skulle då bli mina barn och en del av tiden jag har med dem och det har jag faktiskt inte något lust att göra. 

När det handlar om att sätt upp mål är det helt nödvändigt att göra en livsinventering. Det är väldigt vanligt att man liksom vill gå all in med allt och sätter upp för höga mål. Jag är just en så person, så att jag hejdade mig den här gången är ett stort framsteg. Det blir inget Göteborgsvarv men kanske ett Lidingölopp hösten 2017 men en sak i taget. Först blir det nu blodomloppet 10 km på tisdag. Sen får vi se vad kroppen, höften och resten säger efter att ha sprungit en mil. 

Nu för tiden är smärtfri träning ett av mina största mål. Det ska inte göra ont när jag tränar eller inte ont som i aj ont. Att det gör ont i låren av mjölksyra i en seg backa uppför är en annan sak men inte smärta som i skada. 

I torsdags var jag och Linnéa till BUP. Jag trodde vi skulle träffa läkaren och prata om ev medicinering men det var kuratorn vill skulle träffa. Vi står fortfarande i kö för läkarsamtal som ska ske i höst hoppas vi.  

Linnéa var på världens shopping humör. Hon handlade både skor, byxor och tröjor. Sen käkade vi på Chili & Wok som är Linnéas favorit restaurang. 

På lördagförmiddag spelade Micke final i KM på Lundsbergs golfklubb.  

Så här ser segraren ut när han tar sig en välförtjänt öl efter segern! 

Under tiden han spelade gick jag på promenad. Ljudbok i öronen och dessutom fint väder den här dagen. Det kan ju nästan inte bli bättre. Jag lyssnar fortfarande på Ninni Schulmans senaste bok. Skulle jag få ge författaren ett litet tips så vore det att göra stackars Magdalena Hansson lite gladare och aningen mindre ångestfylld. Jag sugs med så mycket när jag lyssnar att jag nästan själv får ångest av boken när jag lyssnar. 

Här hemma gjorde vi sushi på lördagskvällen. Det tar lite tid att göra det.   .  

Men det var väldigt trevlig att göra det tillsammans!

och som vanligt när man äter sushi så var det super gott!! 

På söndag morgon gick vi upp och gjorde frukost på sängen åt den där tjejen.

Hon fyllde 12 år. På eftermiddagen kom mormor, morfar, mostrar och syskon på kalas. Hur klyschigt det än må låta är det lite svårt att få in i huvudet att min minsta trollunge fyller 12 år. Min blogg heter från början Pillan med det 4:a små trollen nästa år för jag döpa om den till Pillan och tonårsmonstren :) 

Micke och jag hann med en tur till skogen också. 

Mina favorit svampar har börjat ploppa upp överallt. Dessa är den absolut roligaste svampen att plocka. Jag önskar verkligen att jag tyckte om att äta svamp men det går inte. Fast jag älskar att plocka i alla fall. 

En annan sak som jag också älskar är mina nya prickiga byxor. De är liksom verkligen jag på något sätt! 

Kaffe, Tilas stoll och Kebnekaise

Jag vaknade i morse och kände mig riktigt glad. Nu brukar jag inte vakna på dåligt humör, eller jag är i alla fall inte på dåligt humör efter jag fått mitt morgonkaffe. Jag behöver 4 koppar för att vara i form. 

Jag borde kanske dra ner på det men jag har druckit kaffe varje morgon sen jag var 10 år, så det är nog min äldsta last och jag tänker att det finns värre laster man kan ha en kaffe.   

Ja skulle gå på långpromenad, nu på morgonen men det verkligen kräkregnar ute. Det gjorde det härom dagen också och ärligt talat är det inte så kul att gå då. 

Det var så blött att jag inte ens visste var jag skulle stoppa telefonen för det fanns inte ett ställe som var torrt på hela mig. Att ha en liten plastpåse med sig är kanske inte en så dum idé faktiskt och en bit papper ska jag ta med också för jag har en jäkla förmåga att alltid bli kissnödig när jag går. 

Jag sitter här och kollar på höstskor. Det är egentligen inte så att jag inte har några skor. För enligt min man så har jag någon form av skomani. Fast han överdriver faktiskt!! Efter att jag drabbades av hälsporre så kan jag inte längre gå i högklackade skor som jag älskade förr. I stort sett alla skor jag har är högklackade fast nu börjar jag få en del andra också. Jag har ju dragits med den här sporren i snart 3 år. Fast jag vet inte vad jag ska köpa riktigt? Ja det är verkligen ett så kallat i-landsproblem men det är inte så lätt när jag måste få plats med mina egna sulor i skorna! 

Nu har jag i alla fall bestämt mig för att skicka efter dessa ecco från Zarlando 840 kr på rea. Håll tummarna för att det funkar! 

Alla barnen har börjat skolan och 1 september börjar jag mitt nya jobb på mina gamla arbetsplats. Jag har tjuvstartat lite redan nu. Det ska bli så roligt att få mäta resultaten av mitt arbete senare och min förhoppning är att få ett resultat som verkligen syns även på siffrorna för butiken. 

Tänk att Sverige hade chans att ta os-guld i fotboll. Det är stort även för mig som inte är ett dugg intresserad. Därför bestämde jag mig för att titta på matchen. 

En hel kvart tittade jag... sen sov jag som en gris i soffa. Ja så kan det gå och jag grattar tjejerna till silvret! Det talade Micke om för mig att det blev. 

Den här lilla bruden har varit och hälsat på mig också. Hennes mamma var också med :)

Fina lilla Elliebebis. Nog för att jag nu inte är hennes biologiska mormor men nog älskar jag henne så det nästan gör ont i hjärtat ibland! 

Den här mannen älskar jag också så det gör ont nästan. Min trygghet och min bästa vän! 

Vet ni vad det här är för bär? Jag hade faktiskt ingen aning till jag såg en som åt dem och vi var tvungna att fråga. Jag har alltid trott att det varit giftiga. 

Det är Åkerbär De är inte giftiga alls och de smakar lite som vinbär. Varför fick man inte lära sig mer om detta i skolan? Eller fick man det och jag var för ointresserad då? 

Efter att Alice Cooper skrev på sin Facebook att han skulle vilja vandra genom Tilas Stoll i Persberg har det nästan varit en folkvandring dit. Jag har hela sommaren velat åka tid och även till Kalksjön som jag sett flera bilder från. 

Det blir inte alltid som man tänkt sig! Tilas Stoll var stängt pga rasrisk och kalksjön var förbjudet område som man inte fick gå i närheten av. Det var lite snopet men men 

I söndagskväll fick det bli en väldigt lång promenad med ljudbok i öronen och Pokémon Go på! 

Det måste vara många många långa promenader fram över. 
Här har ni anledningen! Vecka 28 ska jag och Gudde om nu allt går som vi har tänkt till toppen av Kebnekaise. Troligen en av mitt livs störta utmaningar och det betyder ytterligare ett inköp av nya skor! :)

Den här veckan består nästan enbart av detta.

4 stycken 9 timmars pass väntar mig den här veckan innan jag får ta helgen. Just nu har alla på jobbet värdens energi, kanske för att vi haft semester. Alla tycker det är kul att jobba, fixa och trixa. Det är väldigt bra stämning och då trivs man väldigt bra! 

Poké-boll, jaktbyxor och shoppingtur

Det är mycket Pokémon just nu! :) Jag och barnen spelar för fullt och jag tycker nog att det är lika kul som mina barn tycker. Min syster bor på ett så kallat Pokéstopp och vad kunde passa bättre att ta med till fikat när jag och Ninni besökte henne? 

Det är Konsum Värmlands eget bageri som inte varit sena med att hänga på trenden och gjort dessa fantastiskt goda Pokémonbollar! Finns att beställa om ni vill! 

Jag har varit väldigt flitig med mina promenader ett tag nu. Jag verkligen älskar att gå och lyssna på ljudbok. Sen finns det ju fler anledningar till att jag börjat gå väldigt mycket men det ska jag berätta om en annan gång. 

Just nu lyssnar jag på denna, Ninnis senaste. Om du inte lyssnat på hennes böcker så gör det. Jag rekommenderar dem varmt! 

Snart fyller Linnéa 12 år och hon har önskat sig förutom kniven som hon fick, ett par jaktbyxor. Eftersom jag inte hade en aning om de skulle passa så fick hon dem lite tidigare. Som tur var passade de perfekt och att döma av vad hon skrev på insta så tror jag hon var nöjd. 

Jag vill också ha ett par såna här. De finns i rosa och lila kamouflage också. Jag var helt säker på att Linnéa skulle välja ett par såna men hon ville ha ett par gröna. Jag har köpt dem från Fritidsfabriken 

Idag började Gustav och Linnéa skolan och på tisdag är det dags för Emil. Vi har haft klädgenomgång och insåg att det fanns brister i garderoben även inför denna skolstart. 

Så lite shopping fick det bli och fika så klart. Det tillhör ju när man är i stan. Gustav fick jag handla åt, han vägrar att följa med. Det finns inget fika i världen som skulle kunna få honom att vilja följa med på en shoppingtur. 

Vandring, barnen och en 12 års present

Idag har Linnéa och jag varit på vandring! Totalt har vi gått en mil! Hon är verkligen duktig min lilla tjej! Det är både långt och uppför. 

När vi kom till toppen där Lårhöjdsstugan ligger hade vi gjort oss förtjänta av lite mat. Jag hade köpt med pastasallad och en Cola till Linnéa. Cola är absolut det bästa hon vet i hela världen. 

Vad vore livet utan barnen? Mitt liv vore i alla fall inget utan dem. Att jag har 4 barn är inte så konstigt kanske. Det är inte för att jag älskar barn. Jag älskar mina ungar men är inte en person som per automatik gillar barn för att de är barn. Jag har jobbat på förskola ett tag i mitt liv och då kan jag säga att jag definitivt inte gillade alla barn även om det var helt fantastiskt att få se hur det utvecklades och lärde sig nya saker. När jag själv var barn så hade jag inte så många drömmar om vad jag ville bli men mamma skulle jag bli. Den saken var helt klar och så blev det. Mina barn är mitt allt det bästa och de finaste jag har. Mitt mål är och har varit att göra dem till ansvarsfulla och självständiga vuxna individer. Jag tänker inte gå in i någon diskussion om hur man ska uppfostra sina barn men det finns två saker som jag är väldigt stolt över med vad jag lyckats med. På föräldrasamtal med skolan och samtal på bup får jag alltid höra att jag har trygga barn. Det är jag väldigt stolt över! En annan sak är att de är snälla mot varandra. De tycker om att göra varandra glada och tycker om varandra.  

Storasyster och lillasyster <3 

Innan jobbet i måndags fick det bli en kort cykeltur. 

Cykling när det är som bäst i fint väder och rätt temperatur. Det blåste dock en del men det var sid vind. 

Min lilla Linnéa fyller snart 12 år hon har önskat sig en kniv och ett par jaktbyxor. 

Vad kan passa bättre än att ge henne den här kniven. Det är Magnus som gjort den och hon blev så glad! 

Anmäld, beställd och uppätna

Nu har jag anmält mig Blodomloppet, 10 km i Karlstad 30 augusti. Jag sprang 5 km här om dagen och vet att kroppen håller om jag springer långsamt så det är ingen rekordtids satsning detta.  

Utan jag ska njuta av loppet. Om man nu kan njuta av att springa 1 mil. Man kan i alla fall njuta av att man har förmågan att springa en mil för det är faktiskt inte alla som kan det och det är inte så länge sen som inte jag heller kunde det.

Efter massor av velande hit och dit gjorde jag slag i sak och beställde resan. Det blir Teneriffa i slutet av november för mig och mina troll. 

Jag har bokat en lägenhet på ett hotell som heter Green Garden Resort och så fick det bli all inclusive också. Jag tror jag tjänar på det för det brukar vara just glass och dricka till barnen som blir dyrast. Eller det är klart att det blivit billigare om jag skulle laga maten själv när vi är där nere men vad är det för semester då? Den här gången har jag kollat upp hotellet på TripAdvisor och det har fina recensioner. Hade jag vetat att den sidan fanns innan jag bokade hotellet på Zakyntos hösten 2013 hade jag förmodligen bokat ett annat hotell. För nästan alla hade skrivit att det inte gick att sova på nätterna för livet utanför hotellet. Man lär av sina misstag helt enkelt!  

I fredags drog Micke till Dalarna på det årliga kräftfisket. I år följde jag inte med som jag brukar, för att jag skulle jobba på lördagen. Istället körde vi mysdag här hemma.

Långpromenad med alla mina favorittjejer! Sen pizza på det! Vi letade Pokémon så klart. 

 

Jag hade till och med en i köket! 

Micke fick 199 kräftor och medan jag jobbade igår så var det storkok här hemma. 

Igår kväll serverades nykokta kräftor och Västerbottenpaj här hemma. 

Pajen var väldigt god och jag har ätit årets kräfta. Jag är ju inte så förtjust i de där små krypen så jag äter för alltid bara en per år! 

Ont, bantning och barnvakt

Att börja ett blogginlägg med att gnälla är ju sällan det som får folk att läsa vidare! Fast jag tänker inte gnälla så länge kan jag lova i alla fall. Jag har en reumatisksjukdom som heter psoriasisartrit. Jag är för det mesta helt bra så länge jag tränar och rör mig. Jag har dock tyvärr väldigt lätt att blir överansträngd och få inflammationer i min leder, muskler och muskelfästen. Ibland får jag inflammationer fast jag inte ens överansträngt mig. Sjukdomen går i så kallade skov!  

Nu har jag tydligen en inflammation på gång i långfingrets knogled och det gör skitont. Ja nog om det nu, jag kan ju trotts allt skriva på datorn och det finns värktabletter! 

Ingen solresa bokad än men nu är vi verkligen sugna både barnen och jag. 

Det är den här platsen på Teneriffa jag funderar på! 

Igår var jag och hälsade på min Ia, hon har fyllt år. Jag låter henne inte glömma att hon nu är 40 år och jag "bara" är 39 år än så länge! Vi har känt varandra sen gymnasiet och hållit ihop sen dess! 

Jag är verkligen inte någon pysslig person men jag ville väldigt gärna göra något personligt i present till henne. Även om den inte blev helt perfekt så fick jag till en lite tavla som jag skrivit alla hennes bra egenskaper på. Hon verkade bli glad! 

Detta var dagens frukost, en favorit! 

Yoghurt, hallon, kokosflingor och Chiafrön. 

Som jag skrivit om förut så har jag slutat banta även om denna frukost klassas in under LCHF. Efter Vätternrundan när jag lovade min kropp att om den tog mig i mål så skulle den aldrig behöva banta mer så har jag hållit det löftet. Jag tog också ett beslut efter Vätternrundan och det var att sluta väga mig. Jag har nämligen en störning på riktigt. Jag har vägt mig varje dag i.... ja det är förmodligen flera år. Att inte få väga sig har känts väldigt skrämmande men jag vet ju att vågen på riktigt inte säger något om vad du ätit utan mer hur mycket det vägde som du åt. Kasta ut vågen, har Micke sagt åt mig säkert 100 gånger! För han märker ju också att den styr mitt humör aningen för mycket. Den 24 juni gjorde jag i alla fall som han sa och jag har inte vägt mig sen dess. Att helt plötsligt behöva lyssna och känna efter hur det känns i kroppen istället har varit väldigt nyttigt. Jag har som sagt ingen aning om vad jag väger nu och jag känner mig så himla fri. Jag försöker känna efter vad jag mår bra av och jag försöker att äta grönsaker till alla måltider. Kroppen ska vara stark när jag tränar och magen ska må bra! Jag tror jag hittat en balans, jag är på rätt väg! Fast det är svårt och jag får kämpa... kanske skulle jag köra 5:2 ett tag, kanske lite LCHF eller 1200 kcal i 4 veckor för att få bort övervikten... Nej Nej Nej!! Inte igen bra mat med näring i helt enkelt!  

Nu är mina hyllor på plats och jag är så himla nöjd! 

Både med utseendet och funktionen, mest med funktionen faktiskt. Att ha någonstans att göra av stöket som annars hamnar på nattduksbordet känns underbart! Tänk att en sån här liten grej kan göra så stor skillnad och göra mig så glad! 

Något annat som gör mig glad är den här tjejen! Igår var hennes mamma och pappa ut och åt mat och gick på bio.  

Under tiden var hon hos oss. Lollo och jag var helt överens om att det inte är ett jobb att vara barnvakt. Det är ett privilegium!

Fast lugn är hon inte en enda sekund så jag var lite trött när hon åkte hem, lilla bustrollet! 

Solresa, hyllor och Pokémon

Jag sitter och tittar på resor till solen i höst. Inte för att jag egentligen är en solmänniska utan för att jag tror jag skulle må väldigt bra av att få lite solljus i november. Varje år bukar jag säga att nästa år ska jag åka bort en vecka när det är så där mörkt och jobbigt. För det är lika varje år, när mörkret kommer bli jag väldigt låg och nere. Tänk om en vecka i solen kan rädda mig från det, så är det värt var enda krona. 

Idag har de flesta av mina barn en vecka kvar på sitt sommarlov. Vardag igen och det ska bli himla skönt. Jag tror faktiskt att även barnen längtar till skolan nu. Så här i början av hösten är jag inte låg och nere utan detta är min favorit tid på året. Kanske just för att man fått ha sommar och tankat energi av solljuset. 

Som jag skrev i förra inlägget så har jag och Micke köpt oss en ny säng men behållit den gamla sängramen. Mörkbruna trämöbler som jag har i sovrummet är tydligen helt ute just nu och jag har letat mig grön efter några hyllor att sätta vid min sida av sängen just i mörkbrunt. Det finns inte någonstans! Så jag bad min kära make att tillverka hyllor åt mig. För jag gillar mina bruna trämöbler fast det är helt ute!  

Fördelen med att ha en händig man är att man kan beställa hyllor i exakt det mått man vill ha! 

Jag har betsat dem, nu ska de bara poleras sen kan jag sätta upp dem! Så hoppas jag att jag ska få lite ordning på stöket på mitt nattduksbord. Det är böcker, smycken, telefon, krämer, klockan, noteringsblock, pennor och glasögonen som förvaras vid sängen. Det är ju inte konstigt att det blir stök!  

Jag lyssnar på en bok just nu som heter drömliv. Jag vet inte hur många böcker jag lyssnat på om personlig utveckling under min 40 års kris. Denna bok är verkligen en av de bästa. Min 40 års kris börjar tack och lov gå över nu och jag har verkligen utvecklats massor under de här två åren som detta har hållit på. Ja jag har ju inte krisat hela tiden i två är men upp och ner har det varit och värst var det för ett år sen ungefär tror jag. Det har varit sjukt jobbigt att gå igenom detta och det var nog inte förrän jag väl förstod att jag hade en kris som det vände och jag kunde hitta ett lugn i att en kris går över men att det är en process. Något som jag blivit mycket bättre på och som gör att jag mår bättre är att jag på ett annat sätt nu mer väljer vad jag lägger energi på. 

Personer som tar energi ska inte få någon av mig och de som ger de ska få. Jag har så fina vänner och människor omkring mig. Förutom min familj så var jag med Kia till Karlstad i söndag och fika hos Heidi i måndags och efter det stod energi mätaren på 100% :) 

100% ja det behöver man i batterinivå om man ska spela Pokémon. En del tycker kanske att snart 40 åriga "tanter" inte ska spela sånt här men det är så himla kul! För mig som promenerar så jäklamycket är det perfekt!

Igår förmiddag lyckades jag samla 18 st på min 11 kilometers promenad. Dessutom är det fantastiskt rolig att göra detta med mina barn. Efter min långa promenad igår tog vi en tur in till stan. För att köpa slippapper till mina hyllor 

Louise fick övningköra

och så fick vi en vacker promenad också!

På vägen hem satt vi och pratade och jag har verkligen blivit bättre på att vara här och nu och känna efter. Just där och då men Louise framför ratten, Emil bak och gemenskapen inträffade ett sånt där ögonblick av eufori! Jag har bestämt mig för att alltid lägga märke till dem att alltid stanna upp när de kommer. För dessa stunder är alltid äkta, man kan inte feja dem och de kommer ofta oväntat i alla fall för mig. Det är kanske inte alls när jag gör det där extra ordinära utan det kan komma i en stund som denna! Bubblande lycka av att vara mamma och har världens finaste barn!  

Hemma, intervaller och nytt jobb

Det känns tydligt i luften att vi är inne i augusti. Jag har inget emot den här årstiden alls och september är min absoluta favorit månad. Fast det känns som om sommaren varit kort i år. 

Jag behöver alltid landa lite i mina upplevelser innan jag kan göra en summering. Vår resa norröver var vår första riktiga husbilssemester och både Micke och jag är nog ganska överens om att det är vår grej att ha husbil! Det enda som vi ser som ett problem är förvaringsutrymme. Det blev väldigt mycket flyttande fram och tillbaka med grejer. Detta är vi dock fast beslutna att hitta en lösning på till nästa år!

Jämtlandsfjällen i all ära men det är detta som är mina skogar!

När man bor i husbil är man väldigt nära varandra hela tiden och det är ingen fel med det men jag uppskattar ensamhet också! En långpromenad i skogen ensam var precis vad jag behövde när jag kom hem!

Jag har faktiskt inte bara saknat mina troll utan även den här tjejen har jag saknat massor!

Fina älskade Elliebebis <3

När Micke och jag var i Italien så köpte vi en fin olivolja som var ofiltrerad. Ända sen dess har vi försökt att hitta något liknade här i Sverige utan att lyckas. Vi har dock lite tur!

Denna har våra Italienska grannar köpt med till oss den är helt underbar kan jag lova! 

Eftersom jag inte hade tillgång till dusch uppe i Jämtland så blev det inte så mycket träning. Så den har legat nere en hel vecka. Promenader blev det ju men ingen träning. Så nu är det dags att ta tag i den biten på riktigt igen! 

Jag körde ett pass med cykelintervaller i torsdags. Sist jag provade på det var i våras och då fick jag ont i mitt knä och fick ställa in all cykling i över en månad. Mitt stora problem är alltid att jag vill så mycket men glömmer bort att jag snart är 40 år och att jag har psoriasisartrit och med det har extremt lätt att bli överansträngd och få inflammationer i min leder och muskelfästen. Nu har jag haft lite tid att läka och att stärka upp knät så nu funkade det fin fint!  

Fast vardagspromenader är a och o för välbefinnandet i alla fall för mig. Det är min meditation och rekreation. Där jag hämtar min energi och kraft från. 

Energi och kraft ska man även hämta från sömnen! När jag vaknade i torsdags och hade ont i ryggen, då fick jag nog!! Micke och jag borde ha köpt ny säng för längesen men så har det inte blivit av.

Så fort affärerna öppnade var jag på plats och inhandlade en Wellpur, vår extra fasta resårbotten kommer dock om 6 veckor! 

När man promenera kan man se att hösten är på ingång. 

Den här fyndade jag på annons nu får vi se om det blir för mig som för alla andra att sen slutar som en bra klädförvaring. Jag hoppas att den ska komma till användning i vinter när det är kallt! 

Trotts att man köper ny säng så är det ibland totalt omöjligt att sova. Har man något som snurrar runt så är det så för mig. Den första september tillträder jag som ställföreträdande butikschef. Jag går upp i arbetstid och för helt andra arbetsuppgifter. Inför detta skulle schemat göras om och att göra ett som är bra för alla, rättvis och sen få timmarna att stämma är inte helt lätt. 

Nu är det i alla fall klart! Jag ser verkligen fram mot mina nya arbetsuppgifter. Det innebär artikelanalyser, mycket siffror och statistik som jag älskar!