Snö, LCHF-Pizza och långpromenader

Så här ska det väll inte se ut nu heller. Det har kommit massa snö i natt

och skiten ligger kvar än!! BLÄÄÄ!!!! Nu har de lovat att det ska bli varmare i eftermiddag och då hoppas jag att det försvinner!  

Igår provade jag LCHF-Pizza 

Undrar du vad det är? Så är det helt enkelt pizza ingredienser i en folieform körd i ugnen. Det kändes som ett väldigt lätt val. Det var väldigt gott men sjukt mäktigt med all ost. Det är inte så att jag bantar nu igen för det gör jag faktiskt inte utan jag försöker känna efter vad kroppen mår bra av och vad den inte mår bra av. Som jag skrivit förut så mår min kropp väldigt bra om jag minimerar intaget av mjöl. Det verkar faktiskt som om mjöl är värre än socker för mig. Några godisbitar känner jag inte av men en smörgås får magen att svälla och kännas orolig. 

Jag börjar känna mig stressad över att jag inte kan cykla. Mitt knä är inte helt bra men tanken är att jag i alla fall ska prova att cykla i helgen, bara snön försvinner. Det är ju lite komiskt att jag inte kunde få ihop tillräckligt med mil på skidor pga snöbrist och nu kan jag inte cykla pga snö. Nej nu ska jag inte skylla på snön att jag inte cyklat det beror ju på mitt knä och inget annat.  

Under tiden försöker jag att gå så långt och så ofta jag kan. Jag känner att det är tiden jag är ute som är viktigare än tempot just nu. 

Micke är aningen bättre i sin rygg och följde med mig de första 3 km. 

Fast bra är han då rakt inte för trotts att vi gick väldigt långsamt så var 3 km för långt att gå för hans rygg i nu läget. 

Knäont, matte och bra val

Söndagmorgon! Mina trollungar sover fortfarande, nu är det jag som väntar på dom. För 10 år sen var det dom som väntade och tjatade på mig att gå upp. Herre Gud vad jag var trött på den tiden. Ständig sömnbrist gjorde mig inte till mitt bästa jag precis. Nu har jag oftast inga som helst problem på morgonen. Vilket faktiskt känns lite orättvist, det var ju när de var små jag hade behövt att vara pigg! 

Snart har hela april passerat och i morgon fyller min älskade make år. 

Jag har inget stort planerat åt honom men firad ska han bli i alla fall. Jag har honom hemma just nu. Det låter bättre än vad det är, eller jag tycker om att ha honom hemma men inte orsaken till att han är hemma. I helgen drabbades han av ett ryggskott och vi fick åka till akuten. Han är på bättringsvägen nu men jäklar vad ont han har haft. Jag har verkligen lidit med honom och jag hoppas verkligen att jag ska slippa drabbas av samma åkomma någon gång i mitt liv. 

Min träning rullar inte på som jag tänkt mig. Jag provade att cykla i tisdags och efter bara 1 mil gjorde det ont i mitt knä. 

Satte mig här och kollade på utsikten och vilade en stund men det hjälpte inte så mycket tyvärr. Det gör tack och lov inte ont när jag går eller springer så det är vad jag pysslar med just nu.. Jag tänkte först tejpa knät och cykla ändå men nej knät måste vila och läka helt har jag kommit fram till! 

Jag har överbelastat mitt knä. Jag är verkligen speciallist på att överbelasta och köra för hårt. Min vilja och styrka är min SUPERKRAFT som jag är extremt tacksam över att ha, den har fått mig att nå många mål jag inte ens trodde var möjligt. Fast den här egenskapen gör också att jag vill för mycket och kör på för hårt. 11 mil cykel på 4 dagar var "kanske" för mycket att börja med när man inte cyklat på hela vintern och att sen också köra hårda intervaller på hög växel kanske inte var så bra tänkt heller men jag trodde verkligen på mitt eget upplägg. Nästa gång får jag nog be någon kolla igenom mitt schema och försöka hjälpa mig med begränsningarna. 

Som sagt jag gillar att promenera också och nu får jag hålla mig till det! 

Här om dagen hade jag så här fint promenadsällskap. Elliebebis sov hela rundan, hennes mamma passade på att fixa saker inför dopet som hon inte hunnit med när hon fick Ellie ur händerna en liten stund. Verkligen Win Win för både mig, Ellie och Lizette.  

Så här pigg och glad var bebis efter långpromenaden!

Louise som är skit duktig i skolan hade kört fast i matten och kom inte vidare. Hon började bli väldigt nervös för att provat närmade sig. 

Det tog mig en stund att få fram mina sovande mattekunskaper men tillslut mindes jag hur man gjorde och kunde hjälpa henne. Nu har hon gjort provet och hon sa att det gick bra! Ibland saknar jag verkligen att räkna. Det var mitt favorit ämne i skolan och något som jag faktiskt var bra på. Jag har läst 7,5 p ingenjörsmatte på högskolan. Får väll säga att jag inte riktigt använder mig av den mattenivån på Coopan. Så det är nog därför jag tycker det är så kul att få hjälpa mina barn. Matte är dock en färskvara, tror inte att jag skulle kunna fixa en polynomdivision i nu läget.

Jag har köpt och skruvat ihop en ny cykel till Linnéa! Hon har inte haft någon cykel sen hon var 6 år och det beror inte på att hon inte har fått någon utan att hon verkligen sagt ifrån att en cykel vill hon inte ha. Så nu kom hon helt plötsligt på att hon ville ha en och då köpte jag det på en gång. Det går lite vingligt men hon kan cykla!

Vädret är som det ska i april och under åskvädret här om kvällen hittade barnen ut från sina rum när datorer och internet var avslaget  

De spelade kort en lång stund! Så det kan gärna åska oftare tycker jag. 

Men även jag sitter här vid min dator för mycket. Jag är uppväxt så och det kommer ju mina barn också att bli. Fast jag sitter där emot inte framför TV så kanske man kan se skärmtid som skärmtid. Många tittar på TV 2-3 timmar på kväll och jag sitter kanske här vid datorn lika länge, dock inte varje kväll. Jag kollar ju både nyheter och läser bloggar och spelar Candy Cruch... 

när jag passerade bana 1000 tänkte jag att jag nog inte riktigt är klok ändå. Fast handlar det inte om balans, som allt annat i livet? 

Lång promenad med lillasyster i vårsolen och sen en stund vid datorn! 

Jo balans är precis vad allt handlar om. Att hitta sin egen balans

Efter att snart ha lidit av 40 årskris i över ett år har jag börjat hitta den igen. Jag börjar snegla lite hur det kommer vara att komma ut på andra sidan och vara 40 och jag tror det är som de säger: Livet börjar vid 40. Jag tror på riktigt på det nu och jag förstå också varför det uttrycket finns. Jag har jobbat ganska hårt för att komma dit jag är nu och krisat väldigt länge, även om det inte blivit så djupt att jag blivit deprimerad.  

Jag har dock ett balansproblem kvar och det handlar om kost. Det är ett område som jag jobbar väldigt mycket med. För som ni vet och som jag skrivit om tidigare så har jag bantat hela mitt liv utan att bli ett dugg smalare. Nu är det nog nästan 1 år sen jag bestämde mig för att sluta banta. Det har funkat ganska bra och jag har varit viktstabil men lite då och då har jag fått återfall och kört dieter i alla fall i någon vecka. 

Jag lyssnade på en podd som bjudit in en dietist som dess utom är beteendevetare och som arbetar med beteende kring mat mer än dieter. 

Med hjälp av hennes kloka råd och mina egna tankar känner jag som om jag är på rätt väg. I och med att jag varit viktstabil i ett år så känner jag mig redo att göra små förändringar. Jag vet att det inte finns någon quick fix. LCHF fungerar nog bäst om man ska välja en diet och med strikt LCHF går man ner ganska snabbt i vikt. Fast om man då kör det i 4 veckor och sen ballar ur blir det ändå inte bra. Därför har jag bestämt att det är känslan i kroppen som ska avgöra och framför allt så ska jag orka och få energi av det jag äter. Det är underbart att vakna med energi i kroppen och med bra mat och sömn gör jag ju det

Jag har bakat glutenfria frukostbitar på morgonen. Att undvika mjöl och socker mår jag väldigt bra av. Men nu mer ser jag det som ett val jag gör inte som ett förbud och igår köpte jag mig 10 bitar smågodis och det måste vara okej ibland. 

Här är några andra val jag gör. Bra oljor! Olivoljan med citron här helt fantastisk att ha på sallad. Rapsoljan kommer från IKEA och är den bästa. Olivolja ska helst vara ofilterard men den på bilden är väldigt fin i smaken.  

Just nu känner jag mig frisk och stark i hela mig! Mina plus kilo till trotts! Jag börjar mer och mer inse att de verkligen inte det man gör under två veckor strikt diet som gör skillnad utan det är det goda vanor och val som man alltid gör. Små förändringar som förhoppningsvis kan leda till något även om det tar tid. Jag vet att jag måste få dricka Cava eller Champagne ibland det är lyx och livskvalité och jag dricker det inte jämt men varje gång jag bestämmer mig för att avstå allt det goda i livet så ballar det ur och jag kan inte tänka på något annat än smågodisar och choklad. 

Går tog jag med barnen på en utställning på Värmlands museum. Utställningen håller på till 8 maj och heter Spelaroll Det stället ut TV-Spel från 60-talet och framåt. 

Linnéa fastnade för Minecraft som hon spelar ganska mycket. Jag och Louise fastnade för ett spel som heter Stugan från 1977. Utställningen är dock ganska liten men rolig. 

Själv, champagne och en 17 åring

Just nu lyssnar jag på den här boken. Jag tycker den är väldigt bra och speciellt bra för att förstå hur olika behov vi har. Den här boken är inte riktad till personer som har en närstående med autism eller själv har dem men den borde vara det! Den hjälper mig att förstå att självvald ensamhet inte är negativt. Jag får ju allt för ofta för mig att Gustav, ja även Louise känner sig ensamma när det väljer att vara för sig själva och så är det ju inte alls ofta är självvald ensamhet mycket energi givande. Som jag skrivit om förut så är ensamhet väldigt nytt för mig. Det är en helt ny lärdom och när jag verkligen vågade vara själv, göra saker på egenhand växte jag något enormt som människa. 
   
Ett citat ur boken:
Vi har svårt att acceptera känslan av att vara nöjd. Precis alla förväntas vara på väg någonstans.

Ja det är ju en sanning om dagens samhälle. Vi förväntas sträva uppåt och om man är nöjd där man är så verkar man konstig. Trotts det är jag övertygad om att det är just det människor som är nöjda precis just där de är och med det det har som är det lyckligaste. 

Den här mannen gör mig lycklig! 1 juli firar vi 10 år. Vi har tänkt att fira det men inte bestämt hur än. 

Micke jobbar som ni vet i Norge och fredagar är verkligen speciella för oss. God mat, sitta och prata och få skratta tillsammans.

I fredags blev det till och med en flaska Champagne bara för att liksom. Inte för att fira något utan just precis bara för att det var fredag och vi var tillsammans. 

Underskatta aldrig de små enkla stunderna i livet! 

Jag cyklar på om man säger så! Två långturer har det blivit. 

Totalt 15 mil cyklade av mina 100 som ska vara cyklade fram till 19 juni. Det ska bli en tur idag också. 

Men jag är väldigt sugen på att gå på promenad också. 

Kolla vilken fin! Jag får faktiskt abstinens utan promenader. Linnéa och jag pratade om det. Hon har ADHD och massa energi som om hon inte får ut den blir till oro. Att röra på sig mycket och blir fysiskt trött hjälper henne att koncentrera sig. Precis så är det för mig också. Jag måste röra mig få ut överskottet. Annars sover jag inte på natten och inte funkar jag som människa heller. 

I lördags var vi till min lillasyster, hon har fyllt år. 

Kalas med de mina <3 systrar, mamma, svågrar och alla barn. 

Igår åt jag frukost med den här vackra utsikten! Underbart inte sant! 

Anledningen var dock inte så vacker och solfylld som utsikten. Jag skulle besikta bilen och försov mig så jag hann inte äta frukost. Det var med andan i halsen och stressnivån uppe på rött som jag nästan på två hjul tog kurvan in på besiktningen. Efter besiktningen skulle jag vidare till Karlstad på föräldrasamtal med Emil. Så därför fick det bli picknick i solen på en rastplats mellan Filipstad och Karlstad. Vilket faktiskt gjorde att stressnivån sjönk ner till grönt igen. 

Min pärla gick igenom!! Jag hade i och för sig inte väntat mig något annat för hon har inte gått så långt än. 

Emil sköter sig i skolan. Han är duktig och intresserad. Sånt gör mamma stolt. 

Jag bjöd honom på lunch för idag fyller han 17 år. Det går nästan inte att få in i min skalle! Världens finaste kille är han i alla fall. Mjuk, varm och omtänksam. Grattis min fina Emil! 

Efter lunchen passade jag på att hälsa på min pappa.  

Där blev det massa kaffe, jag hade några koppar att dricka i fatt efter min "sovmorgon" För när jag köpte min frukost på OK stod jag i valet och kvalet hur många koppar jag skulle köpa. Det finns ju en begränsning i hur länge det håller sig varmt så det fick bli en stor bara. Med den kom jag inte upp i den koffeinhalt som min kropp är van att få på morgonen!  

Ensamhetsbehov, slalom och astmatiska lungor

Nu har jag 4 dagar ledig och det ska bli så skönt! Jag har kört fem långdagar på jobbet och när de är över är det som att vakna upp och inse att det finns ett liv utanför jobbet som pågått medan man själv bott på COOP. Jag gillar mitt jobb men jag skulle ljuga om jag skulle säga att jag inte är trött på folk efter fem dagar.

Så här första dagen har jag ett enormt ensamhetsbehov. Nu fick jag starta min dag på jobbet i alla fall idag, för jag hade naturligtvis åkt hem med nyckeln till kaffeautomaten. Fast när jag ändå var där passade jag på att handla. Kylskåpet var soprent i morse, jag lyckas liksom inte få med mig något hem när jag jobbar fast man kan tycka att det borde vara väldigt lätt att handla med sig hem när man jobbar i en livsmedelsbutik. Tyvärr funkar inte jag så. 

Just nu lyssnar jag på en bok som heter SJÄLV-kraften i egentid. Jag har ett behov av att få vara för mig själv. När jag var yngre var jag ensamhet något jag tyckte var väldigt jobbigt och 10 minuter att göra något ensam kunde kännas länge. Det jag behöver vara ensam för att göra det är att sortera. Jag skulle mer kalla mitt behov för att jag behöver sorteringstid. Nu kan jag verkligen uppskatta mitt eget sällskap på ett helt annat sätt än när jag var yngre.

Gustav som har Asperger har ett helt annat behov av ensamhet än jag. Eller man kanske skulle kunna säga att skillnaden ligger mer ligger i vilket behov vi har av andra människor. Jag är en socialperson och har i stort sett bara ensamhetsbehov ibland och när jag kört en långperiod på jobbet eller efter en resa när jag fått många intryck. Gustav vill helst slippa andra människor, han vill få vara för sig själv. Han är inte intresserad av andra människor. Gustav är själv på rasterna på skolan. Att höra det gör ont i mamma hjärtat, fast han övertygar om att han valt det och vill vara ensam för det är skönast och roligast. Det är så svårt att acceptera eftersom man så klart utgår från sig själv och vilka behov man själv har. Jag tror det är viktig att han får bestämma själv hur han vill ha det och jag får jobba på att inte utgå från att han skulle vara som jag, för det är han inte min lilla Gustav <3    

Idag skulle jag passa på att köra ett långpass på cykel och än har jag inte gett upp den tanken helt även om inomhusträning på gymmet känns mer lockande. Det kräkregnar med snöinslag just nu sen vet jag inte om jag är förkyld eller astmatisk. Jag vaknade med hosta och har nu städat mitt sovrum så jag i alla fall inte ska vara astmatisk pga damm. Det är mycket i luften nu! Alpollen är en av de värsta för mig.     

I söndags körde jag ett intervallpass. Det gick jättebra medan jag cyklade men väl hemma hostade jag i två timmar av min astma. Det är inte helt lätt att avgöra om jag ska träna eller inte som jag är just nu. 

I fredags gjorde jag något som inte gjort på 20 år! 

Jag åkte slalom, nu är det inte så att jag var bra på detta för 20 år sen heller men det gick och var verkligen jätteroligt. Flera av de vuxna som var med på resan avstod från att åka för att det var rädda just för att de inte åkt på många år. Den tanken slog aldrig mig faktiskt. Nog för att jag var nervös och också väldigt tacksam att jag åkte längdskidor några vintrar så jag övat upp balansen men för rädd för att våga prova det får man väll inte vara då missar man ju en massa kuliga saker i livet. Det var kommunen som bjöd på den här påsklovsresan för skolbarnen. 

Linnéa och Emil var med och vi hade verkligen en jättemysig dag!

Dagen efter hade jag sån träningsvärk att jag knappt kunde gå. Alltså jag tycker jag är hyfsat vältränad i mina ben men när man åker slalom använder man helt andra muskler än vid längdskidåkning kan jag konstatera. 

Jag var så jäkla stel att det enda som hjälpt var en promenad. De blir fler och fler vårtecknen nu! 

Den här vackra bruden har jag haft på besök också! Hennes mamma var också här på besökt! Mina favobrudar. 

Blev ni lurade första april?

Detta hade Gustav tänkt ut till sin mamma. En liten tejpbit över läsaren på min datamus,! Det tog en stund innan jag förstod vad som var galet och vände på musen för att kolla.  

Tre cykelpass fick jag ihop förra veckan och det är jag nöjd med. 

Den här veckan får vi se hur det blir, hosta, snora och allergi verkar sätta stopp för mina planer :( Men 5 av mina 100 mil som jag ska ha i benen innan Vätternrundan är i alla fall cyklade.