Premiär tur, sovmorgon och långfredagstrav.

Nu har jag frisknat till men astman och luftrören krånglar och vill inte alls som jag vill. 

Jag har i alla fall kunnat mjukstarta med cykelträningen. Jag har gjort ett schema fram till Vätternrundan och målet är att få ihop 100 mil innan det är dags. 

Det kommer bli tufft men genomförbart! Jag kommer dock inte ha så många andra fritidsintressen under den här tiden utan cyklingen kommer att ta min tid.

Jag hoppas jag ska bli bättre i luftrören när jag hämtat ut mina mediciner. Det är dock vår nu och just så här tidigt på våren brukar luftrören krångla. Det är som om jag vore allergisk mot det som kommer fram när snön försvinner. 

Jag älskar tidig hösten mest av alla årstider men våren är fin den också .   

Islossning och Tussilago! 

Förra veckan hade Micke påskledig från sitt jobb. 

Han älskar inte riktigt promenader lika mycket som sin fru men jag fick med honom på några stycken i alla fall. Det är skönt att få ha honom hemma ibland men också väldigt ovant att vara två. Lyxen är att komma hem från jobbet halv åtta och någon har lagat mat. 

Den här veckan har barnen påsklov och eftersom jag är ledig hade jag sovmorgon idag. Varför vaknar man då klockan halv åtta? Vad var det som hände egentligen. Kom detta med åldern?

När man hade en sån här liten bebis så var högsta önskan att få sova och när man väl fick det sov jag till klockan var ett och kanske till och med två ibland och jag var alltid trött i alla fall. Nu är man klarvaken klockan åtta och drabbas nästan av jetlag för att vi gått över till sommartid. Jag var aldrig kvällstrött förr, nu somnar jag i soffan om jag inte lägger mig. En kväll ute tar flera dagar att ta i fatt för man kan inte sova till tolv, ett tiden även om man lagt sig för sent. Jag tror nog ändå att det är positivt.

På långfredagen var vi på trav på Färjestad.  

Lillasyster och jag! 

Det blev verkligen inga pengar men det brukar jag inte räkna med heller. 

Det var mycket trevlig, mat, vin, skratt och trevlig sällskap. 

Det är väldigt svårt att få med sig barnen ut nu för tiden. 

På påskdagen tvingade jag dem faktiskt. Det var en del gnäll till att börja med men jag tror faktiskt att det tyckte att det var okej sen! 

Jag hatar att vara ute sa Gustav men när vi kom ner till Udden hittade han något han ville göra trotts allt :)

Jag funderar lite på vad jag ska göra nu. En promenad eller ska jag köra mitt cykelpass? Så har jag det gjort? 

Feber, diplom och en vacker tavla

Planen var att under mina tre lediga dagar skulle jag smyga igång träningen inför Vätternrundan. Istället blev det så här! 

Detta var inte planen. Jag har varit dålig sen i onsdags och igår kväll bestämde jag att jag skulle vara frisk idag... det gick så där med det. Tydligen var jag och min kropp inte helt överens. Nu har jag tagit en Ipren och svettas om en gris men å andra sidan mår jag lite bättre nu när febern sjunker så jag orkar sitta uppe i alla fall. 

Trotts att jag är sjuk är jag på gott humör det är bara väldigt synd att jag inte kan vara ute och promenera när det är så fint ute. Det är vår i luften!! 

Medan Louise och jag var i London så kom detta med posten
Konstigt nog så blev jag sugen på att göra om det och förbättra mina tider. Fast inte i år om 5 år kanske! 

Jag har beställt det här klassiker smycket också. Det finns i guld också men det får köpa om jag någon gång skulle göra hela klassikern och det kommer inte att ske. Det finns ett litet sug att göra det men varken min kropp eller kondition skulle fixa det. Kanske om jag ligger i och tränar i 10 år så kanske! 

Något stort har hänt med mig jag har fått tålamod. Detta kom med träningen. Jag har alltid varit sån som vill att saker ska hända nu på en gång. Men så funkar ju inte livet och speciellt inte träning. Det hade varit otänkbart att ens tänka att jag om 10 år hoppas vara så vältränad att jag ska kunna genomföra en klassiker. Det kanske inte ens kommer att vara ett mål om 10 år men att jag bara tänker så är nytt för mig. Jag har liksom alltid gett upp om jag inte lyckats på en gång sånt som kräver lång tids uthållighet har inte varit något för mig. 

Grejen är ju den att det är så här det ser ut i verkligheten och det ska man vara beredd på när man sätter upp mål vad det än må vara man vill uppnå. 

I tisdags innan jag blev sjuk hade jag besök av Lizette och Ellie, jag hoppas att jag inte smittat ner Ellie med någon sjuka. 

Vi tog en skön promenad 

Jag och Lollo hade köpt några presenter till vår lilla favorit bebis. Ellie är inget ovanligt namn i England så det blev ett halsband och en drömfångare med hennes namn på. Skorna stod det inte Ellie på men det var ändå oemotståndliga. 

Här är hon dockan. Den sötaste jag känner! 

Jag fick en väldig överraskning när jag kom hem från min kvällspromenad på tisdagen. En vän hade varit här och lämnat en tavla som hon målat till mig. 

Jag blev alldeles rörd. Jag fick den tillsammans med vackra ord. 
Tack finaste Linda <3 Om ni vill kan ni kicka in på hennes Instagram om ni vill se fler av hennes vackra tavlor. LJohrinartinSweden 

På onsdagmorgon vaknade jag sjuk. Både jag och Linnéa hade feber. 

Vi har myst och kollat på film och idag kunde Linnéa gå till skolan. Själv sitter jag här med min feber och huvudvärk och har ganska tråkigt. Jag har lyssnat på poddar och böcker. Jag har kollat filmer och suttit vid datorn. Nej nu vill jag bli frisk. Jag skulle ha jobbat idag men det blev det inget med! 

London med min Lollo

När jag funderade på vad Louise skulle få i 18 års present slog det mig som en blixt från klar himmel eller nästan.... jag läste det på nätet :) Hur som helst kom jag på att hon skulle få en resa och vi bestämd oss för London. Det är absolut det bästa vi gjort tillsammans. Det var så kul att uppleva detta tillsammans med henne. 

Som ni förstår har vi haft en bra Weekend.  

Lunch på Gardemoen innan avresa

Jag gillar inte att flyga faktiskt.  

Vårt Hotell hete Phonix hotel och låg i närheten av just Bayswater. 

Första dagen
Vi tog tunnelbanan från Bayswater till Westminiser 

Big Ben och min egen fotograf Lollo. Sen promenerade vi längs Themsen mot Tower of London lite mer än 8 km 

Vi passerade Globe Theatre som är en rekonstruktion av Shakespeares teater som brann ner på 1600 talet

Sen kom vi fram till Tower Bridge

och gick över den

sen gick vi andra sidan tillbaka till Westminister 

Vädret var fantastiskt och vill man SE London så ska man gå

Vi stannade och fyllde på energi också Suchi blev det. 

och här fanns inga gafflar så jag kämpade med pinnarna och fick med möda i mig maten tillslut! 

Massor att se och liv och rörelse över allt

Efter får lunch fortsatte vi genom St Jamse park mot Buckingham Palace

Vår i London

En väldigt fin park med fina fåglar och tama ekorrar! 

Buckingham Palace

Efter det började vi bli lite möra i benen och bestämde oss för att ta tunnelbanan till British Museum. Det var mycket intressant det var bara ett enda problem. Jag och Lollo var trötta och hade ont i fötterna. 

Dessa föremål är nästan 1500 år gamla! 

När vi kom till hotellet så hade vi fått ihop 25,52 km inte så konstigt att vi var trötta i benen kanske. 

Andra dagen
Trotts att vi gått mycket dagen innan startade vi ändå med en promenad genom Hyde Park för det ville vi båda se. 

Otroligt vacker park det också! 

Sen var det shopping som stod på agendan och vi gav oss av mot Oxford st. Jag köpte Acics skor och tjänade 200 kr mot vad det kostar här hemma. Vi besökte Primark som har kläder till Ullared priser. Oxford st en lördag och även tunnelbanan en fredag kl 17 betyder galet mycket folk. Så mycket att jag som riktigt lantis nästan får panik. Jag är inte van, så jag tyckte det var obehagligt faktiskt. 

Lollo ville att vi skulle åka till Camden. 

Vilket verkligen var en speciell plats. Utan Lollo hade jag missat detta. 

Detta var inte min typ av butik men en upplevelse! Blinkande lampor, neonljus, hög datamusik undrar bara hur personalen bär sig åt för att inte bli galna efter en dag?

Fish and Chip var vi ju tvungna att prova också!

Jag tyckte det var gott! 

Piccadilly Circus fick bli vår sista anhalt. Planen var att besöka Herrods också men vi orkade inte mer! Vi hade fått ihop 15 km den dagen. 

Tredje dagen 
Hemresedag. Detta är en historia för sig. Vi gick upp väldigt tidigt från vårat flyg skulle gå 9:20 från Gatwik. Jag hade pratat med hotellpersonalen och de hade ordnat så vi fick tidig frukost. Redo för hemresa gav vi oss av till tunnelbanan. För att där upptäcka att den var stängd. STÄND och öppnar inte förrän 7:15 inte en chans att vi skulle hinna om vi väntade på det! Vi fortsatte till nästan station som också den var stängd. Det fanns i min värld inte en tanke på att detta kunde vara möjligt i London! Att gå till Victoria station skulle ta minst 50 minuter och den tiden hade vi verkligen inte heller. Precis då fick jag syn på en taxi och lyckats vinka honom till mig för 17 £ blev vi körda till Victoria för att där upptäcka att de tåg dom vi köpt returbiljett men till Gatwik inte heller hade börjat gå. Vi hittade dock en buss och när vi väl satt på den och jag började lugna ner mig var jag nära att kräkas. Vi blir avsläppta på flygplatsen 1 timma senare. Varken jag och Lollo kände igen oss och inte hittade vi någon  incheckningsdisk för Norwegian som vi skulle flyga med. När jag inser att vi är på fel terminal var jag på väg att gråta men det fick tack och lov snabb tåg mellan så på 5 minuter var vi rätt i alla fall. Herre gud vilken morgon! Men 9:20 lyfte planet tillbaka mot Norge och vi var med! 

Promenad, tankar och rökfri

Jag tror jag hade hunnit ändå men för min egen skull och för att jag inte skulle behöva stressa för mycket tog jag semester idag. Jag startade dagen med en lång promenad. Snön värkte ner men det spelade ingen roll. 

Fanns inget som jag var i så stort behov av som att promenera. Min egen sorteringstid. Mycket tankar kom till rätta och mycket funderingar fick äntligen ett slut. Hittade den här på nätet och det är precis så här jag är. 
.
Jag önskar så att det fanns en stopp knapp på mina tankar. Som sagt men 10 km i snöyra fick det mesta i mitt huvud på plats. I morgon åker jag och Louise till London och utan att få sortera upp innan resan hade hjärnan varit över full när jag kom hem igen. 

Louise och jag har planerat vad vi ska göra i London. Vi är så himla överens om att vi ska ta det lugn och försöka att bara vara och låta det vi vill göra ta den tid det tar. Jag ser så mycket fram mot detta nu. 

I helgen firade vi min lilla mor som har fyllt år. Hon bjöd på mat och godsaker. 


Ellie bebis var med och firade hon också! Hon går ur och i famn alla vill hålla och krama! Hon är så söt att man svimmar nästan eller så tycker jag det bara för att hon är min liksom <3 

Igår var det 3 år sen jag slutade röka!

Jag är faktiskt sjukt stolt över det! Jag hade rökt i 23 år när jag slutade. Hade dock hållit uppe under mina graviditeter men då var jag helt på det klara att jag skulle börja röka igen efteråt. Det händer fortfarande att jag blir sugen men inget skulle kunna få mig att börja igen. 

Halvvasan, Halvklassikern och Ludvikahelg

Jag gjorde det! Det har redan gått en vecka sen jag gjorde det! Jag är helt ofattbart glad, stolt och lycklig över att jag fixade det. Ändå är det inte utan att det är lite vemodigt. Det är över nu, det jag kämpat och tränat för i långt över ett år är helt plötsligt bara över men lyckan har större än vemodet kan jag lova! 

Peter, jag och Catharina
Glada men nervösa var vi eller i alla fall jag var nervös före start! Sen var det bara att åka och åka och åka... 4,5 mil är långt så in i helvete långt om man inte har någon vidare teknik. Peter hade vallat mina skidor så det var jättebra. Vi startade i Oxberg för att sen åka 17 km och komma tillbaka till Oxberg igen innan vi skulle fortsätta i Vasaloppsspåret mot Mora. Peter, Catharina och jag tappade bort varandra direkt men det gjorde inget för det var nog bäst att var och en av oss fick åka i sin egen takt. 

Pappa och Gudde stod vid Oxberg och det var väldigt skönt att se dem. Det gör så himla mycket att ha en egen hejarklack. Att se någon man känner igen! Efter 17 km var jag fortfarande pigg 

Tycker själv att jag ser väldigt fräsch ut faktiskt. Jag var ganska fräsch 3 mil hade jag avverkat på lite mindre än 4 timmar. När jag hade 13 km kvar tok krafterna slut helt slut. Trodde att det var en svacka men när jag kom fram till Eldris och hade bara 9 km kvar kunde jag än inte känna vittringen av att jag skulle fixa det. Jag var så trött på slutet att jag inte ens orkade vara rädd i nedförsbackarna, det fick bära eller brista jag körde på och vilade lite. Jag kände nog inte att jag verkligen skulle fixa det förrän jag svängde in i Moraparken. 6 timmar och 20 minuter tog det mig att ta mig i mål. För mig är det mitt livs största prestation. Tårarna sprutade när jag kom över mållinjen och pappa och Gudde mötte mig med massa grattis. 

Nu har jag gjort den! Jag har tagit halvklassikern. Diplomet är beställt och även klassiker smycket i silver. Tänkte att jag skulle köpa det i guld om jag någon gång tog helklassikern men det kommer inte att ske. Efter Halvvasan har jag insett att man måste vara helt idiot om man åker hela Vasaloppet plus att jag aldrig skulle fixa det. Skulle behöva minst 10 års skidträning innan jag ens skulle tänka på det. 

Det har tagit några dagar att få detta att smälta in. Har inte haft någon sorteringstid varken före eller efter loppet. Det har gått i ett. Det har varit fullt med roliga saker. Fredagen förre loppet var Micke ledig.

Lizette och Ellie var här och vi mös med vår lilla snutta och gick på promenad. Helgen spenderade Micke och jag i Ludvika hos Mats och Rosie. En sån där mys helg som är helt underbar med god mat (Mongoliskbuffé) vin och massa prat. 

Mats och Micke ute på skön och fiska och jag och Rosie på IKEA. En så kallad Win Win lösning.