Inflammation, bowling och farmor

Måste tyvärr starta dagens inlägg med att varna för gnäll. Jag har tyvärr drabbats av inflammation i höften igen. 
Det räcker tydligen inte med att jag har en inflammation i foten utan jag var tvungen att få tillbaka den i höften också. Det är alltså dags för ett skov igen, jag är väldigt svullen i mina händer också. På måndag har jag en tid på vårdcentralen och då ska det tas beslut om jag ska få ytterligare en kortisoninjektion i höften. 
Blir det så kommer jag vara tvungen att ställa in Halvvasan. Jag har tänkt på detta jätte mycket. Blir jag inte bättre väldigt snabbt nu så kommer jag ändå inte kunna åka. Jag har på riktigt för ont helt enkelt. Jag hade bestämt mig för att åka även om jag hade lite ont men jag har inte LITE ont jag har jätte ont. 

Så just nu är det vila som gäller. Hur länge vet jag inte. 

Jag vet att jag inte kan hålla på så här. Jag kan inte träna stenhård till jag går sönder. Vila upp mig lite gran och sen köra hårt tills jag går sönder igen. Jag måste acceptera och respektera vad min kropp säger. Jag måste också verkligen tro på att jag har en reumatisksjukdom och anpassa livet efter det. Jag vet att jag kan nå väldigt mycket högre mål om jag arbetar med min kropp och inte emot den. Att smärta talar om att ta det lugnare inte att öka träningen ytterligare. Fast att göra allt till 110% när jag gör är ju så som jag är så att då inte göra det med träning är svårt! 

I lördags var jag i väg och spelade en bowlingtävling.

Jag åkte ut efter första omgången men Micke gick vidare till andra

Tyvärr fick inte han ihop spelet i andra och spelade långt under sin kappacitet. 

I söndags fyllde farmor 86 år och vi var där och firade henne. 

Idag har jag varit ledig. Passade på att åka och hälsa på min mamma. 

Det fick bli en semla också dagen till ära! 

Skidor, mellomys och endorfinknarkare.

När jag släppte in katten talade hon om med ett starkt jamande att det inte ens är väder för en katt idag. Det blötsnöar och är 1°C ute. 

Det var aningen bättre igår så jag är glad att det var då jag skulle köra min utmaning till mig själv. Tiden är inkl kisspauser, fika och omvallning men så himla mycket snabbare per kilometer är jag tyvärr inte ens utan pauser även om det gör någon minut. 

Längsta sträckan jag någonsin färdats på ett par skidor och ångesten inför Halvvasan är total! Jag kollade på tiderna från förra året och jag kommer komma sist förmodar jag. Idag har jag träningsvärk delux och funderar på hur fan jag ska klara att åka 4,5 mil när jag var död efter 2,5 mil. Fast jag hoppas att stämningen och bättre vallning ska göra skillnad. 

Efteråt kände jag i alla fall att jag var värd ett bubbligt bad!

Förra veckan var jag med Emil på studiebesök på den gymnasieskola han har tänkt att välja. 

Det verkade vara ett program som kommer passa Emil perfekt, förutom data för tekniker så ligger även E-sport på schemat. Mamman fick bra magkänsla. Förutom att då kommer han att flytta från mig på veckorna! :( 

Det här med E-sport är verkligen en hel värld som jag inte ens fattar, men de som kommer undervisa i detta är licenserade domare och eleverna kommer få tävla för att kunna bli så bra så man kan tjäna pengar på detta. Tur att jag inte behöver sitta framför ett spel för att tjäna mitt uppehälle. Jag kan inte ens titta på dessa 3D spel för jag blir så illamående att jag kräks, fast å andra sidan är det nog något galet med min balans eftersom jag blir sjösjuk i en eka.  

Ja vad gör jag annars om dagarna jobbar, tränar, städar och tvättar. 

Cykelintervaller 

och skidor. Vissa dagar är det så vackert ute som man nästan blir religiös :)
 
Städar gör jag också och i fredags tog jag tag i gamla rummet. Jag älskar mina gamla saker. Ärvda, auktionsgods och nya med gamla stil. Jag är ständigt ute på auktionssidor för att hitta nya fynd. Jag ska tapetsera om i det här rummet nu i vår men är inte helt klar med mig själv om vad det ska bli tapet. Självklart blir det något i gammal stil. 


Förra helgen drog det igång, detta älskade och hatade spektakel. 

Jag mutar min man för att titta på det med oss, han är lika motvillig varje år. 

Han är i alla fall på plats i tvsoffan även om han kanske inte är så vaken :)

Till Mello ska det vara mellomys, det hör till och hemgjord pizza fick det bli under helgen.
 

Den här helgen är jag ledig men förra helgen jobbade jag. 
Jag ska vara med på en bowlingtävling i morgon. De har som tur är ett pris som heter Lucky Loser. Det kommer jag förmodligen att vinna. Vi var till stan och tränade lite i lördags i första serien fick jag ihop hela 82p. Gjorde i alla fall 160 i sista men som sagt jag tränar ju alldeles för sällan men det ska bli kul i alla fall. 

Söndag efter jobbet spenderade jag på elljusspåret här hemma och tränade backar. Tränar mod och även om det går långsamt så känner jag faktiskt att jag blivit modigare. Jag övar genom att gå högre och högre upp och sen åka ner! 

Måndag, tisdag och onsdag jobbade jag heldagar på jobbet 9-19. Då hinner man inget annat än att jobba. De arbetstiderna är verkligen hemska! Fast för mig funkar dem bättre än 7-17 i alla fall. För varken mig eller Gustav är tidiga mornar något bra. Om jag började klockan sju skulle jag ju inte kunna vara med och se till att Gustav kom till skolan och då skulle han nog inte göra det och mina leder skulle inte fixa det heller. Det fick jag tydligt veta i onsdags när jag försov mig. Barnen hade studiedag och jag skulle bara blunda 10 minuter till och somnade om. Jag hade 30 minuter på mig och då gör min kropp ont och är stel. Jag behöver mina timmar på morgonen för att mjuka upp mig. Så detta med val av yrke är ju faktiskt också ett steg i hur jag ska kunna må så bra som möjligt. 

Nu åkte jag i och för sig 2,5 mil skidor igår och att då gnälla om att jag har ont i mina leder som fan och haft det de senaste veckorna, känns det lite som om ingen skulle tror på, men jag har ont men är sjukt envis. Jag blir så frustrerad över detta med min höft, min fot och mina fingerleder. Foten verkar inte bli bättre :( Jag måste ha tålamod men tålamod är inte min grej riktigt. Mamma säger att jag måste acceptera att jag har en reumatisksjukdom och kanske vila. Jag sa att jag faktiskt hade vilat från träningen i 3 dagar men då påstår mamma att om man jobbar 9-19 i tre dagar i rad inte är att vila. Visst är hon konstig min mamma? :) Nej det är ju kanske så att jag är dåligt på att vila men jag måste få träna för att må bra och när jag inte kan träna för att kroppen vägrar, går sönder och motarbetar mig blir jag sjukt frustrerad. Det är något i min stressade natur som blir lugnt och stilla när jag tränar! En del kallar det för att man är endorfinknarkare och ja så är det kanske men det måste vara bättre att vara det än att vara soffpotatis och rökare! Klart att jag ska försöka acceptera min sjukdom och jag vet att jag måste det för att bli bra men att acceptera betyder att jag kanske måste skruva ner mina mål och det är inte så lätt för den som är målinriktad. Jag tänker så här i september ska jag springa 15 km och då måste jag ha läkt och vara bra i min höft och fot. Om jag inte är bra borde jag ju naturligtvis inte springa men då ställs förnuftet mot mina målsättningar och har jag klara alla grenarna i halvklassikern och bara har springningen kvar kommer jag ju att springa om jag så ska tejpa hela foten för att klara det! Men nu håller vi tummarna för att jag kommer läka ihop så jag kan springa utan problem!     

Någon som varit helt glömd

Så himla sant! 
Denna text fick mig att tänka på en fd vän som jag inte ens ägnat en sekund av min tid men vilken lärdom det varit. 

Vab, tonårsmamma och hälar

Jag är hemma och vabbar med min lilla Linnéa. Det är tack och lov inte ofta de är sjuka mina små. 
Lite morgonmys! Det är en av dagens bästa stunder, när de kommer in till mig och ligger hos mig en stund. Gustav som är så liten och tunn brukar komma för att jag ska värma upp honom som han säger och då brukar jag bylsa om honom alla täcken och filtar som finns och sen lägga armen om honom. Jag njuter och passar på för jag har kommit på att den här tiden kommer ta slut. Att barnen blir stora. Det känns både bra och jobbigt. Bra för att man får tid till saker man inte haft tid till på många år och jobbigt för att man inte kommer vara behövd på samma sätt som nu. Det är jätte svårt att vara tonårsmamma, man ska lita på sina barn, ge dem frihet samtidigt som de är mina barn och man vill beskydda dem. Louise suckade lite när jag för 10 gången frågade om hon har allt med sig när jag släppte av henne i Karlstad på konventet hon var på i helgen.
Innan bjöd jag henne på lunch. 

Hon är 17 år nu. Jag var 17 år när jag träffade hennes pappa. Jag hör alla säga att man inte förstår vart tiden tar vägen och jag förstår nu att folk  inte säger så bara utan att det verkligen är så. Hon blir 18 år och är vuxen nästa år. Hur ska man kunna förstå det? Det finns så hemskt mycket som man kan oroa sig för som mamma när barnen är ute. Louise har dock valt att hon ska vara nykterist och det känns naturligtvis väldigt tryggt för en tonårsmamma. Hon är också så bestämd i det hon bestämmer sig för. Detta handlar nog inte om uppfostran utan mer om hennes egen livsfilosofi. 

I lördags bjöd jag min familj på Mongoliskbuffé, ja alla utom Gustav som ville ha räkor i sötsur sås. 
Det var väldigt gott och just Mongoliskbuffé är nog en av det bästa alternativen när man äter ute tycker jag rent näringsmässigt. 

Det finns dock ingen gång som Linnéas ADHD märks så mycket som när vi gör något sånt här. Alla intryck gör henne helt snurrig. Hon tycker själv det är jätte jobbigt. Att få henne lugn i dessa situationer är svårt och det är hemskt lätt att man blir arg och irriterad på att hon inte sitter still utan är överallt där hon inte ska vara. Jag försöker lösa det genom kramar. Det låter kanske inte som om det skulle kunna hjälpa så mycket men vi kramar och liksom håller för ögonen och öron en stund. Får henne att bara kolla på mig och prata med henne lugn och stilla. Då får hennes hjärna koppla av en liten stund från att runt om kring som hon inte klarar av att sortera. 

Jag försöker verkligen att ge Linnéa de verktyg som hon behöver men det är inte lätt. Problemet är ju att jag själv har samma problem som henne och att jag själv inte alltid vet vad jag behöver för att må bra. En sak som jag själv inte trodde jag hade så stort behov av var att vara ensam. Att få gå undan och sortera. Jag har hittat ett sätt som passar mig bra och det är min träning. Det är nog därför jag helst tränar själv. 

eller det är väldigt trevlig med sällskap också. Så här vackert var det när jag och Cina åkte skidor i lördags. Det gick dock sjukt tungt och jag var helt slut efter 11 km. Efter duschen somnade jag raklång på sängen en stund. 


16 pass har jag hunnit med så här långt i år och jag ligger redan lite efter om jag ska hinna få ihop 200 pass på ett år. Fast jag känner ingen stress. För när jag blir bättre i min fot ska jag lägga in snabbar promenader igen. 

Jag var och hämtade mina formgjutna sulor i fredags. Det är inte helt behagligt att gå på dem men jag känner faktiskt redan en förbättring i min fot. 3 månader ska jag gå i de här skorna får inte gå i andra skor alls och har även skor inne. Idag ska jag försöka mig på en liten promenad ute. Den kommer inte att bli lång. Jag har såna förhoppningar på de här sulorna nu och förhoppning att jag ska bli bra i fötter och höfter. Att jag ska kunna springa igen! Men ingen löptur förrän tidigast i maj och detta måste måste jag hålla på. Inte starta för tidigt.

När jag var hos ortopeden i fredags fick jag också en förklaring till varför det inte bara gör ont på insidan hälen där inflammationen sitter utan jag har även även så kallad hälkuddesinsufficiens (söndertrampad, uttrampad hälkudde). Detta går att se med blotta ögat om du står på din onda fot och blir det vita prickar här och där runt hälen, de vita prickarna är fettknölarna som ska vara under hälen finns de på andra ställen som i mitt fall på hela insidan av foten betyder det att fettkudden inte sitter där den ska och då heller inte ger den stötdämpning som behövs när man ex springer. Kosta på dig en hälkopp som finns på nästan alla sportaffärer om du har detta problem. Att det gör ont är ju faktiskt inte så svårt att förstå, man går liksom på hälbenet :o

Inläggen passar i alla fall perfekt i pjäxorna så det är inget problem att åka skidor som tur är.

Jag hade ledig helgen och den kom och gick i ett rasande tempo. Ändå gjorde vi inte så mycket.

På fredag eftermiddag fick jag besök av Heidi och Adam. Fina blommor fick jag :) Det blev en trevlig eftermiddag med massa prat och värme som hon har massor av Heidi <3 

Smal till vilket jävla pris som helst!

Jag läste precis ett inlägg på Facebook: Jag är så hungrig, men ikväll får jag äta soppa. Bara att stå ut så länge!

Jag antar att personen som skrev inlägget kör 5:2 och har fastedag. 

Efter alla mina år av bantande och tillslut också insikter kan jag bara säga 

VAD FAN HÅLLER VI PÅ MED?????

Vi ska stå ut, svälta oss, må dåligt och vara yra. För att gå ner i vikt. Gå om kring i en dimma och frysa på grund av för lite kalorier på fastedagen eller rent av varje dag. Ja detta gäller inte bara 5:2, det finns gott om dieter som bygger på ett rejält kalori underskott och jag har provat dem alla! Att svälta kroppen är inte hälsosamt och det kommer det aldrig att bli, inte ens om du bara gör det i 2 dagar!  Jag blir faktisk väldig förbannad när jag tänker på hur det är. Hur fel det liksom blivit i samhället och hur det handlar om en smal kropp till vilket pris som helst. Det borde handla om ett sund, frisk och stark kropp och ett rikt liv men det gör det inte! 

Är det verkligen vår lott här i livet att halvsvälta, aldrig få känna sig nöjd glad och mätt. Varför äter vi människor mat? Jo för att vi behöver näring för att vi behöver kalorier varje dag. Ja vissa över äter och blir tjocka. Vad beror det på? Dåligt disciplin eller fel mat? Det beror på fel sorts mat och dåliga rutiner kring mathållningen. Jag vågar till och med påstå att överätning beror på en för söt och kolhydratrik kost. Fast samhället och media skuldbelägger alla tjocka som dåliga människor som inte har någon som helst disciplin och som lata. Ingen vill ju uppfattas som lat och därför kämpar vi som fan för att bli smala till vilket jävla pris som helst. Jag svär för det är så sjukt fel och så förbannat orättvis mot en grupp människor! Fel signaler sänds ut hela tiden och det lovas 5 kg på 4 veckor i våra dagstidningar. Det är så enkelt!! Fast det är inte enkelt, för vore det enkelt vore alla överviktiga smala! 

En sak kan jag lova dig!

Det finns ingen diet som funkar i längden om den innebär att du ska stå ut!

Så krass och bitter är sanningen. Det finns ingen quick fix! Det kan funka ett tag och en del lyckas så klart men det handlar om att hitta något som du kan leva med i resten av ditt liv. Gör små förändringar som du kan leva med. Ge dig själv tid och tålamod. Ändra inte allt på en gång, få in en liten ny vana i taget. Börja inte träna 6 dagar i veckan och äggbanta samtidigt! Kanske du kan börja med att du ska komma ut på promenad 1 gång i veckan. Byta ut kvällsmackan mot ett kokt ägg. Känn efter hur det känns och vad som är just ditt problem med maten. Jag kan inte äta frukt, jag blir så hungrig av det. Just frukt startar ett jättesug hos mig efter sötsaker så jag låter bli frukt nu. Blir jag sugen nu tar jag ett mellanmål ofta en bit ost eller lite skinka oftast går suget över då. Men du måste hitta det som funkar för dig.  

Jag är väldigt LCHF frälst och det är åt det hållet jag äter för att må bra. Fast jag tror inte på förbud. Att aldrig få äta något sött om det är det man önskar funkar inte livet ut. Att se en godsak som en synd med för bara ångest och bidrar till ett osund förhållande till mat och kanske också med föra hetsätning när man faller för den hårda disciplinen man ställt upp. 

En viktig detalj som jag tycker glöms bort eller överskuggas av snygga smala kroppar är vikten av motion. Det är bättre att väga 90 kg och orka springa 1 mil än att väga 60 kg och vara en soffpotatis. Fast lite tycker jag trenden i media ändå vänt mot att informera just om detta. Smal är liksom inte alltid samma sak som hälsosam! 

När jag bestämde mig för att leva ett hälsosammare liv, bestämde jag mig också för att sluta banta. Inga mer dieter som innebär svält. Jag har förstört mig kropp och ämnesomsättning så illa av 20 års bantande att jag inte går ner i vikt av svält längre. 1200 kcal/dag och motion 6 dagar i veckan gav inget resultat på vågen. 

Vågen ja, detta helvetes redskap som man ska kasta ut. Du måste sen tänka om helt och hållet och ge dig själv tålamod och eftersom ditt nya hälsosammare liv ska fortsätta hela livet är det ju inte bråttom att se resultat på en våg utan att känna det i kroppen måste vara det viktigaste.  

Vad vill kroppen ha? Ja inte vill den ha svält i alla fall. Det skapar många dåliga saker i din kropp. Du stressar kroppen, du stänger av ämnesomsättningen och kroppen sparar på den energi den har. Du tillför inget positivt till din kropp genom svält. 

Kroppen vill ha!

Näring:  Du måste hitta din egen balans här. Näring i form av mat, riktig mat. Jag tänker så här om mat. Om jag först och främst ser till att ge kroppen bra mat som innehåller mycket näring kan jag någon gång då och då äta något onyttig. Men först och främst ska kroppen ha mat!

Motion: våra kroppar är gjorda för att röra oss. Hjärtat behöver tränas och få slå lite fortare då och då. Fast det är också viktigt att man som motionär ger kroppen tid för återhämtning! 3 gånger i veckan kan vara en rimlig nivå för oss vanliga dödliga som inte är elitmotionärer. 3 gånger i veckan ger också bra tid för återhämtning och brukar gå att få ihop med barnen, jobb och hemmet och allt vad det innebär. 

Sömn: detta är nog vad kroppen behöver mest av allt och något som jag aldrig prioriterad förr. Jag tummade alltid på min egen sömn för att hinna med alla måsten. När jag vände på det och bestämde mig för att prioritera sömnen istället, fick jag faktiskt ett helt annat liv. Alla de där måstena som jag höll på med långt in på nätterna hann jag helt plötsligt med på dagarna för jag var utvilad och orkade. Så viktigast av allt för att du ska orka med ditt liv är sömn. 

Sen är det många som har svårt att sova och vanligaste är att man inte varit utomhus något på dagen och att man helt enkelt varit för inaktiv. Tyvärr är det många som har ont i kroppen och har en mycket försämrad sömn pga värk men nattsömnen blir inte sämre för dessa människor av att vara ute i dagsljuset en stund varje dag.