Sömn, LCHF och Resa

Det är inte lätt att vara en liten kille med Asberger och ha sömnproblem. Det är inte lätt för mamman heller någon gång i natt har han tröttnat på att inte kunna sova och lagt sig ner och tittat på TV. När jag väckte honom nu klockan nio så verkade han vara helt i dvala så jag antar att han inte sovit många timmar. Gustav borde få gå i skolan på sommaren också. Jag önskar att det var möjligt att hålla rutinerna men när jag jobbar så har ja inte den kollen. Han kan vara vaken och uppe när jag åker men sen lägger han sig och sover mellan klockan 10 och 16 på dagen och då är det ju så klart inte så lätt att sova på kvällen sen. 
Mammas lilla hjärta <3

Ja apropå hjärtan så är dessa två "malätna" små djur några som är väldigt älskade. Linnéa har haft Lejon och Igelkott sen hon var 2 år  
Lejon har jag i omgångar bättrat på pälsen på. Jag lovar att det blir svårt att hitta två gosedjur i världen som är mer älskade än dessa två.

Jag är lite långledig nu och det är härligt att ha ork och lust att blogga igen. Jag hamnar lite i bloggtorka ibland. men så har jag ju snart bloggat i 12 år. Jag trivs men design på nu men jag ville ändå förändra lite så det blev en ny header som Lillis är med på också :) 

Dag 15 i 100 dagars utmaningen. Det går jätte bra, jag mår jätte bra. Det är så häftigt hur smaken förändras när man inte äter socker. Allt smakar på ett annat sätt. Du känner sötman i allt som man annars inte tycker är sött alls. I går drack jag varmchoklad utan något sött i och det var inte ens otäckt. Normalt så skulle jag förmodligen få rysningar över hur beskt det blev men det var inte det. Man blir också väldigt känslig mot saker som inte smaker helt okej. Ni vet en del kött som är mörat kan ha en liten syrlig smak den smaken känns så väl att jag inte klarar av att äta det ens. 

Men vad är då den STORA grejen med LCHF? För mig är det att suget försvinner och det är en konstig känsla att man helt plötsligt har kontroll över vad man stoppar i munnen. Hunger är ju en drift för överlevnad och vi överviktiga är inte lata och saknar självkontroll, det är inte därför vi blivit tjocka. Utan vi har:
1. lätt att lagra fett. 
2. är insulin känsliga. 
När vi äter sött höjs blodsockret snabbt, vi får då ett påslag av insulin som gör att blodsockret sjunker snabbt och vi blir hungriga igen. För att inte bli yr av lågt blodsocker så måste vi fylla på igen. Så där håller vi på dag ut och dag in och det resulterar i att vi blir överviktiga.
Genom att äta LCHF får du ett stabilt blodsocker och inget insulin påslag så gör dig.

Micke och jag gillar att åka runt och titta på olika ställen. Mitt stora problem heter åksjuka men jag har hittat min räddning... det finns åksjuketabletter! Jag tog en igår innan vi åkte till Älvsjöhyttan. Bergslagen är full av gamla hyttor och Älvsjöhyttan är en av dem.
Där finns en gammal hästjärnväg som lades ner 1898. 

Sen var det slut på den här helgen och när min käre make åkte mot Norge tog jag mig en lång kvällspromend
Kolla vad jag hittade!! Fast det känns lite tidigt med kantareller nu tycker jag nog

Den 20 juli åker vi till Rom min make och jag, en resa för bara oss. Det ska bli roligt skönt och spännande.
Grejen är den att jag faktiskt är lite nervös för jag har aldrig rest på det sättet. Vi var ju till Paris 2005 men då hade jag med mig min kompis som hade bot i Paris i 2 år och pratade flytande franska så det var ju bara att hänga på. Men det blir nog bra tror jag.

Jag har precis kommit hem från ett intervall pass i skogen, så nu ska jag kasta in mig i duschen och se vad den här dagen mer har att bjuda på!! 

5 km, Sveafallen och jättegrytor

I fredags var det två veckor sen jag fick kortisonsprutan i höften och träningsvilan är slut. Nu ska jag vara helt bra.............. ööö nej så bra är det inte men det är otroligt mycket bättre

Sprang 5 km för första gången på evigheter och att göra det helt utan smärta var härligt. Nu fick jag slita var enda steg men lyckan över att kunna springa är total. Det gick långsamt men jag är super nöjd! 

14 dag in i min 100 dagars utmaning visar vågen -1,6 kg och jag mår kanon bra. Är pigg och magen är lugn. Igår åt vi tacos här och jag gjorde cheddarostchips enligt Malins recept. Det är jättegoda!

Igår gjorde familjen ett besök vid Sveafallen i Degerfors.   



Det finns jättegrytor som bildats när inlandsisen smält undan. 

Vädret var verkligen piss men Gustav och Ninni hittade ett regnskyd :)

Så här bildades jätte grytorna, en sten snurrade rund i en virvel av vattenströmmen och gröpte ur ett hål i berget. 

Det var en blöt familj som återvänd hem! 

Utmaningen, cyklat och badat

92 dagar kvar på 100 dagars LCHF utmaningen. Det går superbra. 
Dagens fördelning ser ut så här. 

LCHF för mig är inte att räkna vare sig kalorier eller kolhydrater men under denna utmaning så vill jag hålla koll. Så här ser en dag med strikt LCHF ut.
Frukost: Omelett + fettkaffe
Lunch: fetaost, oliver, lufttorkad skinka.
Middag: sallad och skinksnitsel 

Cykeltur med bästaste lillasyster! 

Linnéa hade en önskan om ett kvällsdopp!

Det hade varit väldigt mycket mysigare om solen lyst med annat än sin frånvaro och om det varit 100.000 knott mindre

Lillbus kom i vattnet men det var kallt sa hon och säger HON att det är kallt så lovar jag att det är det. 

Midsommar!

Det känns alltid lite tomt och vemodigt när vi passerat midsommar. Det är så sjukt intensivt att anordna vår midsommarfest. Det ska handlas, planeras, fixas och trixas. Lekar ska förberedas och till det är det ofta ganska mycket att fixa med. Fast jag skulle ju inte göra det om det inte vore för att det vore så himla roligt. I år blev vi 47 stycken.
På morgonen kokade jag 60 ägg och 15 kg potatis. Micke och Urban körde möbler som vi lånat ihop. Lollo hjälpte mig att skala alla ägg. De andra trollen städade och hjälpte till så gott de kunde

Runt tre tiden kom det första gästerna. Det är Dala-folket som brukar vara först. De ska ju packa in lite sängkläder och sån också.

Trädgården är full

Muffe
Malin

Lizette och Ia

Skaka rumpan lek


Edvin, Elis och Gustav

Astrid och Therése
Finaste tjejerna
Rosie
Sandra och jag djupt konsentrerade
Men pappa och Gudde vann
Ballans
Bit ett bett

På kvällen spelade vi brännboll innan knotten föste in oss. Det blev kanske lite trångt men det går att vara 47 stycken inomhus också om man vill. 

Förra året när Micke och jag gifte oss fick en en flaska Champagne av pappa och Gudde. Den hade vi bestämt att vi skulle öppna på ett års dagen så när klockan slog tolv och det blev den 21 juni så öppnade vi flaskan och skålade med pappa, Gudde, Malin och Henric!

Jag kan bara konstatera att jag har väldens bästa vänner och ett helt underbart liv! 

Hämta barn, höftbesvär och 100 dagar LCHF

Klockan är verkligen mycket, men för en gång skull har jag tid att blogga. Jag sitter uppe och väntar på att jag ska hämta min stora fina tjej som varit i London och kommer hem nu i natt. Hon trodde de skulle komma med bussen klockan två. Jag längtar efter henne kan jag säga! 


Det har verkligen varit fullt upp de senaste veckorna. Förutom att jag då faktiskt jobbar så är det lämna och hämta barn här och där som är min stora  uppgift här i livet. Emil hämtade jag hem från Dreamhack i Jönköping igår. Det är "bara" 46 mil att köra totalt. När jag hämtade honom hade han inte sovit på 50 timmar. Jag börjar nog bli gammal för jag förstår inte detta men jag är å andra siden dödstrött om jag inte får sova. Det är en helt annan värld. Han hade så mycket att berätta. Jag längtar att få höra Louise berätta vad hon tycket om London!

I lördags tog vi med oss Lillbus (hon var den enda som ville) och åkte ut och fiskade. Jag fick en riktigt fin abborre, jag brukar liksom aldrig få fisk så jag är ganska chockad fortfarande faktiskt! 


Jag måste ju också berätta att jag för ett tag sen sökte en tid hos doktorn för min höft. Jag har ju gått hos sjukgymnasten och jag har tränat och tränad. Fast jag blir ju inte bättre alls. I fredags fick jag en återbudstid så det var med kort varsel. Jag har en inflammation i höften och den sitter i slemsäcken på utsidan höften. Jag gick en kortisonspruta som jag nu hoppas ska göra då att jag blir bra. Nu är det total träningsvila som gäller i två veckor men en liten cykeltur kan väll inte skada om jag tar det lugnt tänkte jag och passade på att cykla lite igår! 
Jag har också uttagit en utmaning om att köra strikt LCHF i 100 dagar. Det ska bli spännande och se vad 100 dagar kan göra för min kropp. Jag skriver inte vikt för vikten är något som ofta ger en fel bild. Trott det har jag vägt in mig. Nu är jag inne på dag tre och mår bra. haft lite huvudvärk men det går över. Jag har också varit lite yr från och till med det går också över det vet jag. 

Linnéa ville ta ett kvällsdopp så jag följde med henne. 


Skolavslutning

I fredags var det skolavslutning och trollen slutade 9:an, 8:an, 5:an och 3:an.
Kan faktiskt inte fatta att Lollo slutade 9:an. 
Svart klädd som vanligt men hon hade ju kjol i alla fall och var så klart finast av alla enligt hennes mamma! 
Kransen hon har i håret har hon gjort själv. Rosorna gör hon av kaffefilter.

Jag har all anledning att vara stolt mamma. Louise har så fina betyg att hon kan läsa till vad hon vill! 

Emil blev vald till VARG det är en person som utses av elever och lärare. Är man Varg så är men en kamrat stödjare och ska se till de som kan vara ensamma och utsatta. Det är alltså en person som passar för detta om väljs till varg. Emil är en väldigt snäll och omtänksam person han är också väldigt mogen och kan ta ansvar och jag är stolt över att det märks även i skolan att han är sån!  
De mina <3
Jag och de mina

Semester man, höftont och shopping

Min älskade make har haft semester den här veckan. Vi har på bästa sätt försökt ta vara på tiden tillsammans. Jag har haft några dagar ledig nu men jag har inte haft semester. 

Här om kvällen följde jag med honom till golfbanan. Golf verkar faktiskt vara en rolig sport men jag har ingen bollkänsla heller. Bollsport är liksom inte min grej men man skulle ju kunna göra det för att det är kul precis som jag gör med bowlingen. 

I onsdags körde jag ett löppass. Endast 2,5 km och endast en gång i veckan! Det är en vecka sen jag sprang sist också. Nog för att jag cyklade Tjejvättern förra helgen och vist var jag lite trött i benen innan men löpningen gick bra!   

Jag invigde mina nya skor och det svåra är ju att inte springa längre än de 2,5 jag får springa så jag smygsprang 1 km till och jag fick så klart ont som fan och har haft ont sen dess. Sjukt trött på detta kan jag säga att jag är, jag kör mina rehabövningar varje dag och det har jag gjort i flera månader nu. Jag blir inte bättre. Jag har ont mest hela tiden faktiskt :( 

Micke bjöd mig på Sushi, det är bland det godaste jag vet!

Efter det åkte jag och Lizette till Karlstad på shopping
Jag hade verkligen dåligt med sommar kläder, men nu är det inte synd om mig längre! Lizette och jag är proffs på att shoppa. Vi har väldigt effektiva! 

Min fiskeintresserade man har ända sen han sålde sin båt velat köpa en ny 

Nu har jag han gjort det!

Igår fick jag följa med på premiär turen. Jag tror jag kommer trivas med båt jag med! :) Det var verkligen jätte härligt! 

TjejVättern!

I lördags cyklade jag Tjejvättern! Det är en av det roligaste saker jag gjort i mitt liv. 

Minst 50 mil skulle jag ha i benen innan men som jag skrev förut så satte allergin och astman stopp för det så 42 mil hade jag fått ihop bara. 

Jag, Micke, pappa och Gudde åkte ner till Motala redan på fredag. Pappa och Gudde är i Motala med husbussen hela cykelveckan. Gudde cyklar både Halvvättern och sen också hela Vätternrundan. Så Micke och jag fick sova i husbussen. Vi hade en del att fixa med på fredagkväll. Jag skulle hämta min nummerlapp bland annat. 

Efter det gick vi på en trevlig restaurang och jag åt PASTA. LCHF-Pillan åt pasta. Ja grejen är den att jag inte kan träna lika hårt utan kolhydrater. Jag har provat, man blir uthållig men jag får så sjukt mycket mjölksyra och det är inte så trevlig att ha när man ska cykla. Pastan var god och vi hade mycket trevlig. 

Tyvärr kunde jag inte somna sen så när klockan ringde hade jag bara sovit tre timmar :(

Jag var väldigt nervös innan start men när vi väl fick börja cykla kändes det bra. 2 km från Motala öppnades sig himmelens portar. Det kräkregnade och haglade. Jag bestämde mig för att nu gällde det att tänka posetivt: Det blåser inte i alla fall!! När vägbanan blev blöt blev även mina fötter totalt dyngsura. Jag hade köpt skoskydd men det låg kvar i resväskan i husbussen och där gjorde det inte så himla stor nytta faktiskt. Vid fösta depån efter 3 mil så hade det slutat regna. Just då hade jag kunnat döda för ett par nya strumpor men även de trokade ju tillslut.  

Sen var det dags för backen upp för Omberg den omtalade hemska backen. Stannar man inte vid första depån kan man ta med sig lite fart upp i backen men jag startade. Så jag hade ingen fart alls jag trampade som en tok men blev tillslut instängd mellan massa folk och då gick de så sakta att jag var rädd att ramla och valde att gå. Halvspringande med cykeln sprang jag om 5 cyklister som trampade för fullt. Tackar Ida för att jag förstått vikten av backträning!!! Uppe på Omberg var det värt allt slit, herre gud så vackert!! Solen sken och naturen var så vacker med bokträd och grönska att jag kav blev religiös för en stund. Sen var det bara att trampa på. 

Vid andra depån var jag tvungen på toa. Sen tog jag kaffe och en bulle innan jag cyklade vidare. Jag hängde på en tjej med jätte fula rosa strumpor, hon cyklade väldigt långt över min kapacitet men jag bestämde mig för att följa henne så länge jag orkade 2 mil höll jag 30 km/h 

Vid tredje depån var det 24 km kvar till Motala och jag var pigg och fräsch och förstod att jag sparat mig för länge även om jag cyklat fortare än jag bukar med hjälp av tjejen med rosa strumporna. Jag stannade inte vid den depån utan jag körde på. Jag har tränat fel eller kanske rätt jag vet inte men man ska inte ligga och slita på högsta växel säger pappa för det blir onödigt jobbigt. Det har han fullkomligt rätt i men man får väldigt starka ben av det och just mina starka lår var det som gjorde att jag cyklade de sista 2,5 milen på 59 minuter. Eller så var det att tjejen med det rosa strumporna dök upp igen. Hon måste ha stannat vid tredje depån som jag inte gjorde och här hon dök upp hängde jag på henne igen. Hon drog mig de sista milen mot MOTALA
4 timmar 34 minuter blev min slut tid! Jag var lycklig så tårarna nästan rann när jag gick i mål.

Redan efter mål gång bestämde jag mig för att cykla nästa år! 


Förutom att jag själv var stolt så var det två andra som var väldigt stolta över mig när jag kom i mål. Min man och min pappa. Fina presenter fick jag! 

Det finns fyra personer som jag vill tacka lite extra!
Mamma, Micke, pappa och Gudde utan er hade jag inte fixat detta <3 

Mamma för att det inte vore möjligt att åka bort en hel helg utan barnvakt!
Micke för att han alltid ställer upp på mig, alltid tror på mig och alltid älskar mig!
Pappa för alla hjälp med cykel och utrustning!
Gudde för alla tips, all tränings information och stöttning

Väl i mål skulle jag cykla tillbaka till campingen. Hjärnan är nog inte riktigt med efter 10 mil. Jag cyklade vilse tänk er att vara ganska slut stående i ett villaområde och inte ha någon aning om var du är eller vart du ska. GPS på telefonen är bra! När jag ringde till Micke och frågade vad campingen hete för att kunna slå in det på GPS:en var tårarna så nära att jag inte ville prata med honom knappt. 9,8 km extra cyklade jag. Innan jag hittade rätt. Men det var skit samma när jag väl kom rätt. Efter dusch och lite mat var jag folk igen och kan bara minnas en otrolig rolig dag! 

Livet är upp och ner......

som banprofilen på Tjejvättern :)

Nu är det pirrigt i magen! Det ska bli regn när jag ska cykla på lördag så idag åkte jag och köpte en regntålig cykeljacka, cykling är verkligen en billig sport ;)
Men nu kan det regna hur mycket det vill. Jag är verkligen taggad, det ska bli så roligt och jag ska se till att ha roligt och verkligen ta in och försöka njuta om man nu kan njuta samtidigt som man cyklar 10 mil. Tanken är i alla fall att ha kul och kämpa väl. Det kommer självklart en fullständig rapport efter loppet. Så funderar jag på om jag ska lämna ut mitt startnummer här på bloggen eller inte. Ska man våga det? Jag kanske misslyckas totalt och får en skit dålig tid, eller måste bryta. Ja tänk om jag gör det? Blir det så illa så beror det ju på något. för jag borde fixa att komma i mål i alla fall! Jag säger ingen tid men räknar med åtminstone 5 timmar. Planen var att ha minst 50 mil i benen på startdagen men astman satte stopp för det, så jag har bara fått ihop 42 mil men jag bjuder på mitt startnummer. Vill man kan man då följa hur det går för mig under loppet på Vätternrundans hemsida!  
3243

Morgonstund med Gustav i morse, det måste nog vara en av de bästa stunderna man har i livet!
Att få höra ens barn säga, jag älskar dig mamma måste vara det vackraste man kan höra! 
Den här lilla tjejen kom stolt hem med denna skapelse som hon gjort i slöjden. Hon hade kämpat med att få armar och ben på plats. Det ligger mycket jobb bakom denna kan jag lova er

Ja som ni förstår av alla shopping bilder har även jag fått tillbaka på skatten! :) Jag har kostat på mig ett par nya löparskor. Jag fick dem utprovade efter mina fötter 
Så nu kommer det inte ens vara jobbigt att springa :) 
Jag längtar till jag får springa igen, har faktiskt lite ont så jag måste vänta. 

Gustav och jag hade ett viktig och långt samtal igår. Han hade lite frågor om Magnus. Jag inser att jag glömt att berätta en massa saker för barnen om Magnus. Jag tror att de vet, för att jag vet och för att de var med. Att de sen var så små att de inte minns det är svårt för mig att förstå. Jag berättade för Gustav om hur Magnus brukade ropa på honom att han sa Gystav. Det är ju så självklart att Gustav inte minns, han var 3 år då men jag har inte tänkt så förut. Jag har sparat massa grejer efter Magnus som Gustav och jag tittade igenom igår. Det är saker som skrivblock där vi skrev vardagliga ting till varandra, Magnus plånbok som den var när han gick bort. Hans medaljer från alla lopp han sprang. Oj vad han hade varit stolt över mig och min träning. Jag tänker mycket på honom när jag tränar, för han var så himla duktig med att träna både löpning och styrka. Någonstans i det kan jag hitta min styrka. Jag kan höra honom säga att jag ska kämpa på. Gustavs och mitt samtal igår var ett av det viktigaste jag gjort med något av mina barn på länge. Det är faktiskt inte så lätt, det slutade med att jag grät och Gustav och jag satt och kramades. Jag orkade inte berätta mer, grejen är den att jag kan hur bra som helst prata om när Magnus levde men det var när vi började kolla på minnesalbumen från begravningen som jag inte riktigt fixade det. Magnus fick en väldigt vacker begravning men det kommer aldrig vara något fint minne i mitt liv det var bara hemskt man ska inte begravas när man är 38 år. 

På lördag är jag säker på att Magnus är med mig hela loppet. När det är tufft kommer han säga att jag ska kämpa och det kommer jag göra för allt jag är värld! Så önska mig lycka till nu!!!!!!!!!!  

Fiske, cykling och startbevis

Livet handlar om att prioritera det man tycker är viktigt, att lägga energi och tid på det man vill. Tyvärr så är det inte alltid så lätt för i livet ingår en massa måsten. En del av dessa måsten har man skapat själv och man kan ibland ställa sig motfrågan MÅSTE jag verkligen göra detta och vad händer om jag inte gör det. Jag jobbar till 19 när jag jobbar och även om jag ser att mitt hem skulle behöva städas så är det ju inte helt nödvändigt att göra det just nu när jag är trött och sliten. Däremot kan jag inte prioritera bort dagens middag för då blir trollen jäkligt ledsna på sin mamma. Fast det blev faktiskt städat också här igår kväll också. Jag frågade trollen om vi kunde ta ett varsitt rum här nere och på 20 minuter var då hela nedre våningen undanplockad och dammsugen! Jag har duktiga och snälla barn jag :)
Micke och jag var lediga torsdag och fredag på torsdag kväll åkte vi till Skärjen och fiskade. Ro för skälen, eller jag vet inte men Micke älskar att fiska och jag tycker nog att det är bland det långtråkig som finns. Jag inser att hur vackert det än är så är inte att sitta still min grej riktigt. Sen ser vi på fiska på helt olika sätt. För mig är fiske att ha med sig fika och på vinter ska man tända en eld och gilla. Fisket är bara en liten del i utflykten för Micke är fisket utflykten. Har man inget fika blir det ju så tråkigt att man dör faktiskt. Micke säger att jag behöver ta det lugnt och bara sitta och njuta... mmm han kanske har rätt men det kommer krävas övning och mycket fika!! :)

Emil och Jonte har lanat i helgen! 

Detta är ett fenomen som jag aldrig kommer förstå mig på. Men så är jag inte 15 år heller kanske. 

I lördags efter jobbet blev det en cykeltur igen, sista turen innan Tjejvättern. Jag fick sällskap av lillasyster halva turen. 

Nu börjar jag så smått få lite pirr i magen, detta ska bli så himla roligt. 
Idag har jag skrivit ut mitt startbevis och då blev jag ännu pirrigare faktiskt! 

Vilket väder vi har, de är ju sommar! 

Linnéa håller på att lära sig simma hon är envis och kämpar på jätte bra! 

I söndags gjorde jag något som jag inte gjort på väldigt länge. Jag var ute och sprang. Det fick bli långsamt och försiktigt. 

Det gick bra, fick lite ont men det funkade. Nu gäller det att INTE springa längre, inte fortare och inte oftare. Jag måste hålla mig till rehab-planen. Korta sträckor en gång i veckan. För att få ut max av så valde jag att springa i uppförsbacke! 

Nej nu är det dags att få på sig arbetskläderna och dra till Coopan.

Vet ni vad jag och min syster fick av en kund igår? Biljetter till en Ålandskryssning och vet ni varför? För att vi är de bästa kassörskorna som finns sa han. Är inte det topp betyg va?