Cyklat, StorforsRuset och konfirmation

Så har jag precis slagit ner rumpan här vid datorn, fått ut alla bilder och äntligen fått lite tid över till att skriva. Det är mycket nu, mycket men jag funderar på om jag någonsin haft det så bra och mått så bra som jag gör just nu. Våren håller på att bli sommar och med det börjar alla allergiska besvär försvinna.

Naturen är så vacker så jag blir nästan religiös :)

Jag och lillasyster har varit på en härlig cykeltur. Det är verkligen roligt att ha någon att cykla tillsammans med. Idag kände jag mig stark, benen var pigga, vädret var toppen och humöret på topp!!

Nu är jag nyduschad och luktar gott av den fina presenten jag fick av Lollo när hon kom hem från Polen i morsdagspresent. 

Tror hon känner sin mamma ganska bra för den var verkligen en doft för mig. 

Som jag skrev har det varit sjukt mycket ett tag nu så jag verkligen njuter av att vara ledig just nu. Jag kände mig så frustrerad över allergin och astman som gjorde att jag inte orkade träna. Men i torsdags drog jag i väg på ett långpass, jag hade bestämt mig för att det var positivit tänkande som gällde och jag fick en bra runda. Den ska jag ta med mig i minnet när jag nästa helg ger mig i väg på Tjejvättern. 

8 mil är det längsta jag någonsin cyklat. Tjejvättern är 10 mil och det ska bli så spännande!! 

En annan sak som var väldigt spännande var StorforsRuset. Vi arrangörer var riktigt nervösa innan det var dags.

Pia, Sara och Mari
Vi hade inte behövt vara så nervösa för det gick väldigt bra! Vi fick så mycket positiv respons att det var värt var enda sekund vi lagt ner i arbeta på detta. 

(Bilden lånad från Storfors kommuns hemsida)
Det blev 78 startande, vilket är många fler än vi vågat hoppats på. Detta var verkligen otroligt roligt så nästa år kör vi igen!! 

Passade på att fota mitt Paradisäppelträd medan det blommade. De är så fina synd bara att de blommar så kort tid.   

Ja det är ju nästan sommar och årets första dopp är utfört! 


Tillsammans med mina troll, Micke är en badkruka så han har kvar sitt första dopp!

Tänk var åren går och barnen blir stora. Helgen som gick konfirmerades Emil. 

Han är stilig min son! 

De var inte så många 

Stolta föräldrar!

Det är roligt att man är många i släkten och vi har ett stort hus men inte ens jag får plats med 28 personer så därför blev det fika på hembygdsgården med alla nära och kära efteråt! 

Micke har haft kortvecka på jobbet och igår kom han hem med denna fina till mig

Som jag skrev till att börja med i inlägget. Jag vet inte om jag någonsin i mitt liv haft det så bra som jag har det nu. Jag försöker att njuta av var sekund och ta vara på alla underbara stunder som finns.

Jag tar inget i livet för givet utan jag är så glad för varje stund! Jag är så tacksam över alla fina människor som finns runt omkring mig. Jag tror att det är viktig att man då och då i livet stannar upp och funderar på det. Jag tror det är viktigt vare sig man mår bra eller inte. Mår man inte bra är det såklart extra viktigt att ta reda på vad som är orsaken till det. Fast att stanna upp i vardagen och se allt. Min syster skrattade lite åt mig en dag här när jag pratade om hur bra allt var och sa: Du var fan blivit frälst Pillan. :) 
Nja det har jag kanske inte men jag har tagit några väldigt viktiga beslut i mitt liv det sista året. Det har handlat om att må bra om att göra sånt som är bra för mig och framför allt välja de människor som ska få finnas i mitt liv och som ska få min energi! 
Nu ska jag åka med min make och helghanda!  

Skolresa, Varg och astmaanfall

I fredags åkte hon på skolresa till Polen. En resa som kommunen bjuder alla nior på. Det är studiebesök på Auschwitz som är huvudsyftet med resan. Jag tycker det är stort av kommunen att alla nior får göra detta. En viktig resa!

Men jag saknar min Lollo :( det är tomt och tyst här utan henne!

De ger mig alltid en anledning till att vara stolt de där små trollen jag har. Louise ska tävla i länsfinalen i UKM när hon kommer hem!

Emil blev vald till Varg nästan år. Det innebär att han är en elevstödjare mot mobbning i skolan. Varje år väljs 6 nior ut av kamrater och skolpersonalen. Elever som ska hjälpa till och stödja och se de som är svaga och ensamma. Emil är en väldigt snäll och omtänksam person och mamma är mycket stolt att även det märks utåt! 

Ja vad vore livet utan de mina? Jag har haft det ganska tufft en del gånger i livet och är det något som jag lärt mig av detta så är det att uppskatta det jag har. Jag kan bli alldeles överväldigad av lycka när jag tänker på alla de finna människor jag har omkring mig. Det är så lätt att ta saker för givet och det är svårt att vara här och nu.

Jag har astma och är pollenallergiker men jag har inte känt av det på flera är men förra veckan på torsdagen fick jag ett stort astma anfall och hade så klart inte en enda medicin hemma. I onsdag när jag skrev här på bloggen trodde jag ju att jag blivit förkyld men det var inte så.  

Just för att jag inte kände mig helt kry tog jag tantracer på en tre mils runda. Det var väll då jag sög i mig alla pollen som slutade i ett astma anfall. Jag hade tur och fick Betapred av Linda vår granne. Annars hade jag fått lov att åka in till sjukhuset. Fick ventoline också. 

Man är inte så kaxig när man inte får luft. Det är verkligen sjukt mycket pollen i år och även om jag är bättre så är jag verkligen inte bra. Jag kan inte träna som jag ska och Tjejvättern närmar sig med stormsteg och jag får nästan panik som inte hunnit få så många mil i benen.

Jag tror jag fixar det faktiskt men det kommer ju att bli jobbigare än jag tänkt. Planen var ju att vara MYCKET väl förbered jag skulle ju cykla ett långpass på ca 8 mil i veckan sista månaden. ööö nej något 8 mils pass har jag inte fått till alls utan 5 mil är det längsta jag cyklat.   

Sjuk, vänner och trötter

Dagens inlägg ska börjas med gnäll. Jag hoppas det ska bli bättre mot slutet :) men jag lovar inget än. Jag är sjuk men så där mitt i mellan sjuk. Inte så jag ligger nerbäddad i sängen men inte tillräckligt bra för att orka göra något effektivt. Jag har i alla fall dammsugit soffan efter mina två hårbollar, så att jag kan parkera min rumpa där och sitta och skriva som jag nu gör. 

 

Jag tycker om mina håriga odjur fast de hårar ner hela soffan för oss. 

Jag tror jag vet varför jag blivit sjuk. Jag har fått för mig att det är kroppen som säger ifrån när det blir lite för mycket. Jag har ju lite svårt att få in det där i huvudet att man blir trött av saker som är roliga. För någonstans tror jag att om en sak är kul så orkar jag hur mycket som helst. 

Nu blir det lite vila och tanka in energi. Jag ska också försöka att inte ha panik över att jag borde träna, borde få mer mil i benen på cykel innan Tjejvättern. Några fler mil kommer jag ju hinna med för jag kommer ju så klart bli frisk snart. 

Det har varit lite tungt och motigt med träningen ett tag av två anledningar. Det första är att jag byggt upp en massa prestationskrav och att jag glömmer bort att jag inte ska jämföra mig med andra. För höga prestationskrav leder till att det inte är roligt, att jämföra sig med andra leder till att man känner dig dålig. För av någon anledning är det ju alltid någon som är bättre än en själv man jämför sig med. Tänk om och tänk rätt, som min kära syster brukar säga. Jag behöver lägga mycket beröm på mig själv och vara stolt över de prestationer jag gör. Då är det så viktigt att inte börja jämföra sig med andra. För det kommer liksom alltid finnas någon som är snabbare, starkare eller uthålligare än mig. Om jag inte tänker bli världsmästare förstås men börjar man träna vid 37 års ålder som jag så har man liksom missat det tåget redan. Det är så viktigt att tänka på att man har olika förutsättningar.

Detta gäller ju inte bara träning utan en väldigt många andra saker i livet. Det där som jag skrev om en gång förut. Vem ska mitt liv vara bra nog för? För MIG och ingen annan. Tänk på det!  

Idag är det Vårruset i Karlstad och det var ett mål för mig att i år skulle jag springa under 30 minuter. Jag har stått i valet och kvalet men bestämde mig tillslut för att låta bli att springa. Jag är ju verkligen inte bra i min höft. Läste ett så sunt inlägg om träning och skador som fick mig att tänka till lite. Detta är det bästa svaret jag fått på frågan kortisonspruta eller inte. 

Vi som är är vanliga motionärer. Vi tränar för att det är kul, för att må bra, för att nå olika mål. Men det är inte vårt jobb. Det är inget måste och inget vårt levebröd hänger på. Tränar man så sopigt fel (för det är ju ofta det skador i grunden beror på) så att vi får svåra inflammationer i muskelfästen, senor, leder så ska man kanske ta ett eller fem steg tillbaka, kritiskt betrakta sig själv och fundera på varför det blivit som det blivit. Ta hjälp en en sjukgymnast/fysioterapeut, tränare, idrottsläkare eller vad som nu behövs i det enskilda fallet och be om en plan för att stärka upp de svagheter som finns och för hur man ska rehab:a och sen prehab-träna för att ta sig ifrån det. För annars är de där syftena med att träna - må bra, ha kul, god hälsa, nå olika mål - väldigt långt borta, kan jag känna. Om det bara handlar om en "lätt" väg för att kunna fortsätta träna på ett sätt som kroppen inte klarar av, då är man på väldigt hal is!!

Jag ska ta med mig de där orden och inte deppa ihop över att jag inte kan springa. Jag kan ju cykla i alla fall!

Slut på gnället och över till något annat och mycket trevligare VÄNNER!

I lördags åkte Micke, jag och Linnéa och hälsade på min Therése och hennes familj i Linköping. Det är speciellt med vissa vänner. Therése och jag har känt varandra sen vi var 4 år och hon är den vän jag haft längst. Vi pratar inte så ofta, vi ses inte så ofta men det är så underbart att varje gång vi ses är det som om det var igår. Vi kan alltid fortsätta precis där vi slutade. 

Astrid och Therése fixar maten!

lilla söta Astrid

Gustav är trött på morgonen han är så trött att det är ett problem i skolan. Han sover helt enkelt oftast hela första lektionen. Nu har vi på börjat ett försök här hemma för att se som det hjälper. Vi går på promenad en stund varje morgon för att få honom att vakna till.

Han är så trött mamma lilla hjärta. Det gör nästan ont i mig när jag tvingar ut honom. Situationen är inte hållbar, vi måste få ordning på detta. Han kan ju inte missa 5 lektioner i veckan för att han sover. Jag ska prata med BUP om detta igen och ev föreslå att han får börja skolan senare så att han hinner vakna till liv innan han ska i väg. Just det kan ju bli svårt att få till för han måste ju ändå göra sina timmar i skolan. Något måste vi i alla fall göra. 

Mycket, ålder och StorforsRuset

Den här veckan har gått i 180. Jag hade en lång lista med att göra den här veckan och jag har betat av hela listan. 

Lollo åker till Polen på fredag med skolan. Det är något som kommunen bjuder alla nior på. Jag tycker det är fantastiskt att kommunen bjuder på detta. Känns väldigt bra att veta att en del av den skatt man betalar går till den här resan. Emil är på konfirmationsresa till Göteborg den här helgen. Det är en del man måste fixa med när de ska ut och resa. 

Det hände något märkligt på jobbet. Det kom in en kund som jag inte kände igen. Han skulle förnya sitt Lotto och jag läste hans namn. Han hade ett ovanligt namn och exakt samma namn som en kille som gick i parallellklass med mig på högstadiet. Namnet är så pass ovanligt att det förmodligen bara finns en som heter så. Vi kände inte igen varandra och jag sa inget för vi kände inte varandra på högstadiet utan enda anledningen till att jag kommer ihåg honom var just hans ovanliga namn. Det första som slog mig sen var: har jag också blivit så där gammal. Han såg ju ut att vara 40 år i alla fall. hm.... det är ju jag också snart faktiskt. Det blev så påtagligt hur mycket man förändras för jag som sagt kände ju inte igen honom ens. 

Förutom att det då inte ser ut som om jag bytt frisyr på 20 år som det är mellan bilderna så inser jag att det händer mycket på 20 år. Jag skulle dock inte vilja vara 17 år igen! För jag älskar mitt liv och alla de människor som finns i det precis som det är nu. 

I torsdags bockade jag av flest grejer på min att göra lista. På kvällen var det styrelsemöte med BK-Filippa här hemma och jag bjöd på ost och kex. När Filipporna åkt hem hade trollen ost och kex frossa :)

En sak som tagit mycket av min tid den här veckan är StorforsRuset. 

Polistillståndet har kommit så nu är det bara att köra! Jag har fixat sponsorer och igår kväll hade jag anordnat ett träningslopp för att komma och känna på banan

Vi blev 8 stycken som provade på! Jag gick ut med detta på FB och ni kan ju gissa hur förvånad men också glad jag blev när jag såg att kommunen delat min status på sin hemsida. 

Vi avslutade kvällen med gillat och vin tillsammans. 

Micke har varit och fiskat!

och det gick bra som ni ser! :)


Saknar min lilla Emil men jag tror Stina saknar honom ännu mer! 

Jag har känt mig lite stressad över att jag inte cyklat så mycket ännu. Vädret är helt kast för att cykla också men man får ju lov att göra det i alla fall, problemet är att det är kallt och fötterna är mest utsatta. Det blev i alla fall 34 km igår och i torsdags var jag på gymmet och cyklade och tränade styrka. 

Magnus

8 år sen jag såg honom för sista gången. Har så många fina minen av de år vi fick. Han gav mig de finaste jag har, våra 4 barn. För alltid i mitt hjärta älskade Magnus 

Skillnad, besiktad och olika barn

Ibland är det helt nödvändigt att ta en ny bild för att kolla skillnaden speciellt när det känns som om inget händer.

Något har ju hänt det ser till och med jag! Jag har 19 kg kvar till ett normalt BMI. Vet inte om jag kommer komma dit men det är så klart målet men en liten bit i taget. En hållbar livsstil!

Min duktiga Lollo har varit kreativ idag! 

I fredags var vi och besiktade hela ekipaget, det började inte så bra

Besiktningsmannen: ser att bilen inte är registrerad med dragkork, och ni har en husvagn efter så uppenbarligen har bilen dragkrok. 

Lite svårt att mörka det måste jag säga. Sen kollade han upp allt och vårt drag var typen som inte behöver registreras så allt var i sin ordning.    

Både bil och husvagn fick godkänt!  

Värmland är fullt av sjöar och små tjärnar. Det är en var anledningen till att jag köpte husvagnen. Vi ska kunna ta med oss den och bara åka till en fin plats och stanna över natten och fiska, gilla och mysa. 

Micke och jag tog en långtur i skogen med bilen igår för att leta efter såna platser. Det var verkligen svinkallt och högt uppe i höjden hade den kommit snö :( 

Ser ni det vita i på grangrenarna det är snö!  

Här om dagen när jag gick min skogspromenad såg jag ett rådjur på 10 meters håll. Den såg inte mig och kände tydligen inte lukten av mig heller för den gick alldeles lugnt förbi mig. Tyvärr fick jag inget kort på den för jag vågade inte röra mig. Jag andades knappt för att inte skrämma den. 

Naturen är så vacker.


Vacker är hon den här tjejen också. Linnet som hon har på sig har jag beställt åt henne. Det är Enderman, hennes favorit monster på Mindcraft. Hon blev så glad! 

Gustav var med när Linnéa fick linnet och han såg hur glad hon blev. Då sa han: Mamma vet du om en sak? Jag kan inte bli så glad som Linnéa, jag vet inte hur man gör. Men jag har tränat in och gör så här när jag ser att andra vill att jag ska bli glad. Så visade han sin glad gest. Vi pratade om det länge, Louise har ju också väldigt svårt för just detta. Man tror ju att de inte blir glada. Jag är jätte glad säger Gustav men varför kan ingen förstå att jag är det bara när jag säger det? Så åter igen har jag fått lära mig något nytt. Ett ja på frågan blev du glad betyder att de blev det även om det inte ser ut så! Jag tycker han är så duktig som förstår så mycket om sina hinder redan nu! Min fina Gustav

Jag gick inte i väg på någon majbrasa i år. Det verkligen vräkte ner regn men barnen gick i alla fall. Linnéa och jag hade haft shoppingdag vi hittade massa nya kläder båda två och avslutade med fika

Cola och kladdkaka var vad som fröken önskade sig. Det är inte så lätt att shoppa när man är en överaktiv tjej. Det blir så mycket intryck och så mycket runt omkring att hon oftast blir ännu mer hyperaktiv blir det riktig illa så kan hon inte ens ens svara på tilltal. Hon kan inte koncentrera så länge att hon klarar av att lyssna. Men är det bara hon och jag så kan jag känna av hela tiden och ta det lugnare, stanna upp och prata med henne. Kramas en liten stund eller bara vila benen funkar ganska bra. Fast kramas funkar bäst då gömmer hon sitt ansikte mot mitt bröst och stänger av det runt omkring. Detta är något som jag märkt hjälper otroligt bra.  

Igår starta jag dagen med en tidig morgon promenad. 

Tillsammans med min make och sen lite bowlingträning


Det är så roligt men så svårt. 

Idag har jag jobbat, vilat och tagit en promenad med Lollo, det är så skönt att få lite egen tid till att prata.